Lennarts favoritbubbel

Förgyll sommarens fester med äkta bubbel i glasen! Haton Brut Classic är en prisvärd torr champagne som passar lika bra till buffén som apéritif på egen hand, säger Lennart Granqvist på Granqvist Beverage House.

Champagne Haton Brut Classic är en så kallad ”blancs de noirs” (vitt av svart), där råvaran enbart utgörs av de blå druvorna Pinot Meunier, (60 procent) och Pinot Noir (40 procent). Båda har ljust fruktkött och genom att druvorna pressas försiktigt med minimal skalkontakt går det att framställa ett ljust, nästan vitt vin av blåa druvor.

– Med en druvblandning av endast Pinot Meunier och Pinot Noir, utan inslag av den gröna druvan Chardonnay, får Haton Brut Classic en väldigt rik och fyllig doft och smak – ändå med tillräcklig syra, konstaterar Lennart Granqvist på Granqvist Beverage House.

Champagne Haton är ett anrikt familjeföretag som i dag drivs av fjärde generationen under ledning av Jean- Noël Haton och sonen Sébastian. Familjen har cirka 20 hektar vinodlingar i Vallée de la Marne – floden Marnes dalgång – men köper också druvor från andra odlare i distriktet. Flera av odlingarna ligger i lägen som är klassade som Grand Cru och Premier Cru.

 

HATON BRUT CLASSIC FRAMSTÄLLS genom att varje druvsort skördas för sig och vinifieras separat innan druvmusten sedan får jäsa som ett vanligt, stilla vin i rostfria tankar. I hela 24 månader får grundvinet vila på jästfällningen innan vinet buteljeras och druvsorterna blandas till en väl avvägd cuvée. Efter en slutlig jäsning på flaska blir slutresultatet en klassisk, torr champagne med strukturerad balans och fin mousse.

– Att grundvinet får ligga på jästfällningen under så lång tid är ett tydligt tecken på att kvalitet går före kvantitet. Det är under den tiden som champagnen får sin rika och fruktiga doft och smak med inslag av rostat bröd och de små fina bubblorna, säger Lennart Granqvist.

 

Haton Brut Classic (Nr 77637, pris 249 kronor i beställningssortimentet) är ett vin i yttersta toppklass och har fått 89 poäng av 100 möjliga av det amerikanska vinmagasinet Wine Spectator.

Granqvist Beverage House har ytterligare två viner från Champagne Haton i beställningssortimentet:
Haton Brut Reserve (Nr 77570, pris 279 kr) och Haton Brut Rosé (Nr 77621, pris 299 kr).

Champagne Cuvée de Pompadour från familjevineriet Ellnér i Epernay är en annan torr champagne – dessutom till riktigt bra pris (Nr 7395, pris 215 kr).

Casa Martelletti Atmosphere Spumante är ett torrt mousserande vin från Piemonte i norra Italien. (Nr 77439, pris 115 kr).

Premiere Sekt  från Rüdesheim i sydvästra Tyskland är ett halvtorrt mousserande vin som kostar endast 85 kr. (Nr 87077).

Syskonen fick ta över vingården

Efter över 50 år som vinmakare har Gianni Voerzio i Piemonte dragit sig tillbaka och överlåtit den traditionsrika familjefirman till betydligt yngre krafter – syskonen Federica och Mirko Martini, 25 år.
– Vi har stor respekt för traditionerna samtidigt som vi strävar efter att bli ännu bättre.

Piemonte – ”landet vid bergets fot” – är sedan årtusenden tillbaka välkänt för sin goda mat och sina goda viner. I så gott som varenda liten by finns en eller flera vinproducenter, varav flera gått i arv i generationer. På 1950-talet grundade Giacomo Voerzio en vinfirma i La Morra, utanför staden Alba, som sedan övertogs av sonen Gianni Voerzio som drivit den tillsammans med hustrun Franca.

Under sin aktiva tid var Gianni Voerzio med om mer än 50 vinskördar innan han för några år sedan bestämde sig för att trappa ned. Men eftersom han inte har några barn fanns heller ingen naturlig arvtagare, utan försäljning av rörelsen framstod som enda alternativet.

– Vi hade hört talas om Giannis planer på att dra sig tillbaka, men kände också till hans kvaliteter som vinmakare och hans fina viner som nått världsrykte. Därför inledde vi en diskussion som utmynnade i att vi fick möjlighet att köpa rörelsen, trots att han kunnat sälja den till någon annan, förklarar Federica Martini.

 

TVILLINGARNA FEDERICA OCH MIRKO MARTINI har trots sina unga år både lång erfarenhet och stora kunskaper om vinframställning. De kommer från en gammal vinmakarfamilj i Piemonte och har skaffat sig en stadig teoretisk grund att stå på med universitetsexamina inom önologi respektive gastronomi.

– Vi är mer eller mindre födda in i vinvärlden och har alltid burit på drömmen om att starta eget – helst tillsammans. Därför är vi tacksamma för att Gianni gav oss chansen, säger Federica Martini.

2015 övertog de Agriviticola Gianni Voerzio, som döptes om till VoerzioMartini. I två år fortsatte Gianni Voerzio att arbeta tillsammans med syskonen, men från och med i år står de på egna ben – om än med Gianni Voerzio som konsult och rådgivare när så behövs.

Vad betyder ägarskiftet?
– Inte så mycket hittills. Vi håller visserligen på att renovera vineriet och plantera vinrankor på ytterligare en hektar. Men på det hela taget fortsätter vi som förut. Vi har stor respekt för det förflutna och strävar efter att förvalta traditionerna, understryker Federica Martini.

VoerzioMartini har cirka 6,5 hektar vinodlingar kring La Morra, en av byarna som ingår i världsberömda Barolo. Området är känt för sina fylliga, strama och koncentrerade rödviner som av många betraktas som de främsta och mest prestigefyllda i hela Italien.

Barolovinerna produceras av druvsorten Nebbiolo som trivs utmärkt i den tunga sandblandade, ändå kalkrika, lerjorden på sluttningarna, och det behagliga klimatet. Sommartid går temperaturen sällan över 32 grader och på vintern blir det som regel lägst 10 minusgrader.

Federica och Mirko Martini använder en speciell klon av Nebbiolo som heter Michet.
– Michet ger mindre druvor än de flesta andra kloner, men samtidigt en betydligt mer koncentrerad smak, förklarar Federica Martini.

Syskonen Martini har även flera andra lokala druvor i sina odlingar – de blå Barbera, Freisa och Dolcetto och de gröna Arneis och Moscato.

– Dolcetto ger ett medelfylligt och smakrikt vin som allmänt betraktas som ett vardagsvin. Men även för vår Dolcetto, som vi kallar Rochettevino, eftersträvar vi högsta möjliga kvalitet. Vi är förmodligen ensamma om att odla Dolcetto på odlingslotter som egentlige är avsedda för Nebbiolo, säger Federica Martini.

De flesta odlingslotter ligger på 400–450 meters höjd och vinstockarna har en genomsnittsålder på omkring 40 år. I vingården La Serra, där Nebbiolodruvorna växer, planterades vinrankorna 1971.

 

ALLA DRUVOR PLOCKAS VARSAMT FÖR HAND och läggs försiktigt i små plastlådor för att inte krossas innan de anländer till vineriet för sortering, pressning och jäsning under ett par, tre veckor, beroende på vintyp.

Barolo DOCG La Serra exempelvis jäses under 14–15 dagar i temperaturkontrollerade ståltankar innan musten får genomgå så kallad maloaktisk jäsning under en månads tid, då den hårda äppelsyran omvandlas till mjukare mjölksyra. Slutligen lagras vinet på små 225-litersfat av fransk ek, så kallade barriques, under tre år samt två månader på flaska.

Barolon är färdig för konsumtion när den släpps till försäljning fyra, fem år efter skörd. Men samtidigt är det ett ytterst lagringsdugligt vin med en hållbarhet på minst 20 år.

VoerzioMartini har en småskalig produktion där syskonen sköter de flesta sysslor tillsammans med en anställd som varit med i rörelsen sedan över 15 år. Produktionen uppgår till totalt cirka 50 000 flaskor årligen, men försäljningen ökar stadigt och målet är att komma upp i 80 000–100 000 flaskor, bland annat genom ökad satsning på export.

– Visst har vi ambitionen att bli större – men aldrig större än att vi kan behålla den höga kvaliteten på våra viner, säger Federica Martini.

 

Roterad Barolo DOCG La Serra Voerziomartini

Roterad Dolcetto d'Alba DOC Rochettevino Voerziomartini

Barolo DOCG La Serra Voerziomartini och
Dolcetto d’Alba DOC Rochettevino Voerziomartini
Läs mer om vinerna här!

 

Castelão betraktas allmänt som känslig och svårodlad. Men i Xavier Santanas vinodlingar på halvön Península de Setúbal, strax utanför Lissabon, stortrivs druvan och ger fräscha och fruktiga viner med toner av plommon, vanilj och kakao.

För många vinälskare är Península de Setúbal synonymt med det klassiska spritförstärkta dessertvinet Moscatel de Setúbal. Och visst finns ett stort utbud av söta muscatviner, men även många vanliga bordsviner av hög klass med ursprung i vinodlingarna på den portugisiska halvön.

Det största distriktet i Península de Setúbal är Palmela, som omfattar drygt 6 000 av totalt 9 500 hektar i området. Vinodlingarna ligger på de torra sandslätterna och bergssluttningarna kring staden Palmela och det är just här i den karga jorden som den svårodlade druvan Castelão trivs som allra bäst.

– För att Castelão ska bli riktigt bra krävs näringsfattiga och väldränerade jordar – som i Palmela. Den kalkrika lersandjorden i kombination med de torra och heta somrarna ger perfekta odlingsbetingelser och möjligheter att skapa viner som är lika koncentrerade och smakrika som eleganta och fräscha, säger vinmakaren André Santana Pereira, fjärde generationen på Xavier Santana.

 

XAVIER SANTANA ÄR ETT FAMILJEFÖRETAG som grundades av sin namne 1926. Vid 26 års ålder övertog han familjens egendom utanför Palmela, där det bland annat fanns en vinodling. Den unge Xavier Santana började omedelbart att producera vin av druvor både från den egna gården och andra kontrakterade odlare i trakten som han sedan sålde på fat till uppköpare i Lissabonområdet.

Efter Xavier Santanas bortgång 1969 bildades familjebolaget Xavier Santana Sucessores med svärsonen Rodolfo Pereira i spetsen. Rodolfo Pereira nöjde sig inte med att fortsätta som en liten lokal producent, utan satsade hårt på att utöka både kundkrets och produktion. Några år senare förvärvade han för egna medel vingården Quinta do Monte Alegre i Fernando Pó, ett par tre mil österut, som också ingår i Palmela-distriktet. Gården, som bland annat omfattar 46 hektar vinodlingar och ett toppmodernt vineri, har ett nära samarbete med Xavier Santana.

Men fortfarande var det vin på fat som var Xavier Santanas huvudprodukt. Först 1990, efter att Rodolfo Pereiras son, Fernando Santana Pereira, tagit steget in i företaget togs beslutet att lansera en serie buteljerat vin under eget varumärke – både vanligt bordsvin och sött muscatvin.

– Det visade sig vara ett lyckat drag. Xavier Santana har därefter gjort sig känd som en av de främsta kvalitetsproducenterna i Palmela med åtskilliga guld- och silvermedaljer i nationella och internationella vinmästerskap på meritlistan, konstaterar André Santana Pereira.

 

VINODLINGARNA I PALMELA OCH FERNANDO PÓ omfattar i dag tillsammans cirka 100 hektar och representerar som så många andra traditionella odlingar i Portugal en mångfald av olika druvsorter. Här finns allt från välkända, internationella storheter som Syrah och Cabernet Sauvignon, men även lokala sorter som Moscatel-Graúdo och Moscatel Roxo.

Den druvsort som ändå dominerar och svarar för hälften av arealen är Castelão. Enligt de portugisiska vinlagarna måste ett vin i den högsta kvalitetsklassen DOC (Denominacão de Origem, Controlada) med ursprung i Palmela innehålla minst 67 procent Castelão, även om de flesta viner har en betydligt högre andel än så.

– Castelão är definitivt min personliga favorit, säger André Santana Pereira. Perfekt anpassad till vår terroir och med stabil avkastning – år efter år. Druvorna är av högsta klass och ger rika möjligheter att skapa olika typer av viner. Tidigt plockade druvor kan med fördel användas för produktion av till exempel rosé och mousserande vin.

Efter skörd förädlas råvaran till vin på två olika ställen: Vid Xavier Santanas anläggning i Palmela produceras de söta muscatvinerna och vid vineriet på Quinta do Monte Alegre de vanliga bordsvinerna – samtliga DOC-klassade. Den totala produktionen uppgår till omkring 800 000 liter vin per år.

Ett av vinerna som har sitt ursprung på Quinta do Monte Alegre är det röda Xavier Santana DOC Palmela 2015, som nu finns på Systembolaget. I likhet med många andra portugisiska viner produceras det av en blandning av olika druvor. Castelão utgör visserligen basen, men balanseras upp av Alicante Bouschet (10 procent) och Aragones (5 procent).

De noga utvalda druvorna fermenteras först i ståltankar under ständig omrörning för att ge vinet lång skalkontakt innan det får fortsätta jäsa under lång tid och strikt temperaturkontroll. Slutligen lagras vinet på nya och två år gamla fat av fransk och amerikansk ek.

– Den perfekt avvägda druvblandningen resulterar i ett friskt och fruktigt vin med sammetslena tanniner och trevlig avrundning – ett vin som med fördel kan avnjutas tillsammans med de flesta maträtter, förklarar André Santana Pereira.

 

Roterad Xavier Santana

Xavier Santana DOC Palmela, nr 2530, pris 79 kronor.
Finns att köpa på de flesta av Systembolagets butiker.
Läs mer om vinet här. 

Inte lätt att tillverka vin utan sulfit

Em’s Table är ett rustikt matbord från slutet av 1800-talet som gått i arv i familjen Hooper i sex generationer. Men det är också namnet på de ekologiska viner, däribland en sulfitfri Shiraz, som tillverkas av Rod och Em Hooper på Macaw Creek i Gilbert Valley i Australien.

Macaw Creek är en anrik vingård som varit i familjen Hoopers ägo sedan den 1855 förvärvades av Rod Hoopers farfars farfar Samuel och farmors farmor Jane. Under åren 1880–1890 planterades vinrankorna och i slutet av 1880-talet var vineriet klart.

– År 1882 skaffade Samuel och Jane ett rejält matbord i cederträ. Det har allt sedan dess stått i centrum för massor av middagar och fester och blivit en symbol för livets höjdpunkter med god mat, gott vin och fin gemenskap med släkt och vänner. Därför var det naturligt att det fick ge namn åt ekologiska viner som också är förknippade med bordets fröjder, säger Rod Hooper.

Under några årtionden i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet pågick vinproduktionen vid Macaw Creek som bäst. Men 1915, något år efter första världskrigets utbrott, fick den ett abrupt slut.

Inte förrän Rod Hooper återvände till hembygden 1992 efter en forskarkarriär på Charles Sturt University väcktes vintraditionerna åter till liv på Macaw Creek. Under sin tid på universitetet hade han utvecklat en metod för tillverkning av viner utan sulfit och andra konserveringsmedel.

Vin är annars relativt fritt från tillsatser. Men för att bibehålla kvaliteten och förlänga hållbarheten tillsätts sulfit eller svaveldioxid – som det också kallas – till både konventionella och ekologiska viner, förutom den sulfit som uppkommer naturligt under jäsningsprocessen.

– En nära vän som är överkänslig för sulfit frågade mig om det är möjligt att tillverka ett helt sulfitfritt vin. Det blev upprinnelsen till min forskning och sedermera en av grundpelarna i vår affärsidé, berättar Rod Hooper.
Tyngdpunkten i sortimentet ligger på ekologiska viner, som är certifierade av NASAA, Australian and International Organic Certifier. Tre av dem är fria från sulfit, däribland
Premium Organic Shiraz.

Är det svårt att tillverka ett sulfitfritt vin?
– Very hard, svarar han. Varenda detalj är avgörande. Rod Hoopers metod går, enkelt uttryckt, ut på att använda en speciell sorts jäststammar som inte producerar naturlig sulfit. För att undvika oxidation täcks också vinet under tillverkning och lagring med kolsyreis samt sterilfiltreras före buteljering för att eliminera alla jästbakterier.

– När väl vinet är tappat på flaska är kvaliteten säkrad och vinet åldras sedan på samma sätt som ett konventionellt vin. Nyligen provade jag ett sulfitfritt vin från 2008 och kunde konstatera att det fortfarande hade samma komplexitet som våra andra viner, säger Rod Hooper.

Macaw Creek har sina vingårdar i hjärtat av Gilbert Valley, granne med de välkända områdena Clare Valley och Barossa Valley, norr om Adelaide i södra Australien. Arealen är cirka 10 hektar och den kalkrika marken som är täckt med ett lager lerjord ger utmärkta förutsättningar för druvsorter som Shiraz, Cabernet Sauvignon, Viognier, Semillon, Malbec och Riesling. Vintrarna är nederbördsrika och somrarna torra och heta.

– Ett perfekt klimat för ekologisk odling, säger Rod Hooper. Den låga luftfuktigheten gör att druvorna inte angrips av sjukdomar och därmed krävs heller inga bekämpningsmedel.

Vineriet är inrymt i den byggnad som uppfördes av Rod Hooper’s förfäder i slutet av 1800-talet. Där tillverkar nu Rod och Em Hooper sina viner på ett småskaligt, hantverksmässigt sätt, däribland de som är fria från sulfit.

SULFITFRIA VINER ÄR RELATIVT OVANLIGA på marknaden och vinerna från Macaw Creek har väckt berättigad uppmärksamhet.

– Trots att vi inte gjort någon marknadsföring av dem har vi dubblerat försäljningen av till exempel Em’s Table Shiraz de senaste två åren. Därför är det inte uteslutet att det kan bli fler framöver. Det som i så fall står näst på tur är en ekologisk och sulfitfri Cabernet Sauvignon, säger Rod Hooper.

De ekologiska vinerna har också tilldelats flera prestigefulla utmärkelser genom åren. Em’s Table Riesling utsågs till Australian Organic Wine of the Year 2015 och Em’s Table Shiraz fick fyra av fem stjärnor i det australiska vinmagasinet Winestate 2014 och utsågs av tidningen till Bästa Köp i augusti 2016.


Text
 Leo Olsson Foto Macaw Creek Wines

 

ems-flaskor

 

EM’S TABLE:S VINER PÅ SYSTEMBOLAGET

Em’s Table:s två viner finns  nu också på Systembolaget. De ingår i beställningssortimentet.

Em’s Table Premium Organic Shiraz 2013
. Sulfitfri. Har fått omdömet ”Bästa Köp” av tidskriften Winestate Magazine i augusti i år. Vinet har mörkröd färg med violetta inslag, stor doft med toner av cederträ, vanilj, björnbär och lakrits. Mjuk och rund smak med avrundade tanniner och stor fruktighet. Passar fint att dricka till lamm, gris, nöt och vilt samt till lagrade hårdostar och bufférätter. Nr 70045, pris 160 kr.

Em’s Table Premium Organic Riesling 2015. Låg halt av sulfit. Vinet är flerfaldigt prisbelönat och har bland annat fått utmärkelsen Australian Organic Wine of the Year 2015. Det har fin ljusgul färg med gröna stänk, rik doft med inslag av citrus och lime. Välbalanserad smak med fruktiga toner. Passar perfekt att dricka till fisk och skaldjur, bufféer, vitmögelostar samt på egen hand. Nr 75518, pris 146 kr.

 

För familjen Haton i Champagne har kvalitet alltid gått före kvantitet. Vineriet fyller snart 90 år men det är först nu de tar steget utanför Frankrike med sina viner – som har sitt ursprung i de välskötta vinodlingarna utanför Damery.

I Champagne i norra Frankrike finns tusentals tillverkare av den världsberömda dryck som kommit att förknippas med lyx och flärd. Men många champagnehus har med tiden samlats i jättelika konglomerat med flera varumärken under samma tak och export över hela världen. De mindre, oberoende familjeföretagen som till exempel Champagne Jean-Noël Haton är lätt räknade.

– I förhållande till de stora företagen är vi ytterst små – ändå ett av de största fristående familjeföretagen i Champagne med våra femton anställda, säger exportchefen Cathy Campana.

Champagne Jean-Noël Haton har gamla anor och sitt ursprung i den rörelse som grundades redan 1928 av Octave Haton. Företaget har därefter gått i arv inom familjen och drivs i dag av fjärde generationen under ledning av Jean-Noël Haton med sonen Sébastien vid sin sida, vilka delat upp ansvaret sinsemellan. Jean-Noëls fokus ligger på vinodlingarna där han strävar efter att uppnå högsta möjliga kvalitet i kombination med största möjliga miljöhänsyn, medan Sébastiens ansvarsområde främst är inriktat på vineri och vinkällare.

– Trots att Jean-Noël är pensionär sedan ett par år tillbaka har han ingalunda slagit av på takten. Det är inte ovanligt att man tidigt på morgnarna hittar honom ute i odlingarna för att titta till vinrankorna, berättar Cathy Campana.

CHAMPAGNE ÄR ETT AV VÄRLDENS NORDLIGASTE vinområden och är i sin tur uppdelat i fem olika distrikt – alla med sin egen speciella terroir, det vill säga mikroklimat och markförhållanden. Champagne Jean-Noël Haton, som har sitt säte i byn Damery, några mil söder om ”champagnehuvudstaden” Reims, ligger i Vallée de la Marne – floden Marnes dalgång – och är det distrikt som ligger allra längst i söder i Champagne. Marnedalen är framför allt känd för de blå druvorna Pinot Noir och Pinot Meunier, som trivs utmärkt i den kalkhaltiga jorden, och som tillsammans med den gröna druvan Chardonnay ger cuvéen, vinblandningen, en perfekt balans.

– Chardonnay ger champagnen sin elegans, medan Pinot Noir och Pinot Meunier tillför fyllighet och fruktighet, förklarar Cathy Campana.

Totalt har Champagne Jean-Noël Haton 20 hektar egna vingårdar utspridda på sex olika byar – Damery, Boursault, Fleury la Rivière, Vauciennes, Hautvillers och Cuchery – men köper också en hel del druvor från andra vinbönder i trakten.

– Flera odlingar representerar toppskiktet i Champagne och är klassificerade som Grand Cru och Premier Cru, säger Cathy Campana.

vinfo05a

I VALLÉE DE LA MARNE HAR VÄDRET
hittills under året varit osedvanligt växlingsrikt. Under våren och sommaren kom stora nederbördsmängder, men avlöstes av några heta veckor i augusti.

– Kvaliteten på årets skörd var överlag god, men avkastningen blev något lägre än vanligt – i genomsnitt 9 700 kilo per hektar mot normalt cirka 10 000 kilo, till följd av regnet, förklarar Cathy Campana.

För några år sedan invigde Champagne Jean-Noël Haton ett helt nytt vineri. Det är utrustat med bland annat tre pneumatiska druvpressar och 96 temperaturkontrollerade rostfria ståltankar. Tillverkningsprocessen följer champagnemetoden – méthode champenoise eller méthode traditionelle – som är ett krav för att det mousserande vinet ska få kallas champagne.

Varje druvsort pressas separat och druvmusten får sedan jäsa som ett vanligt, stilla vin under några månader. Efter att de olika sorterna blandats till en väl avvägd cuvée och vinet buteljerats tillsätts socker och jäst som startar en andra jäsning och ger upphov till de fina bubblorna. Under lagringstiden vrids flaskorna för att samla jästfällningarna vid korken innan flaskhalsen kyls ned och den frusna isproppen skjuts ut tillsammans med jästsedimentet. Slutligen fylls flaskorna upp med ett sötare vin, beroende på önskad stil på den färdiga champagnen.

Enligt de strikta regler som gäller måste den andra jäsningen på flaska omfatta minst 15 månader. Men på Champagne Jean-Noël Haton får vinet mogna betydligt längre än så.

– Ju längre lagring, desto mer komplex och välbalanserad blir smaken. Därför är minimilagringstiden för vår standardchampagne två år och för vår årgångschampagne fem år. Men det finns inget maximum – bara ett minimum, understryker Cathy Campana.

SATSNINGEN PÅ KVALITET HAR också gett gott resultat i form av åtskilliga prestigefulla utmärkelser genom åren. Senast 2015 fick Brut Rosé och Brut Réserve 91 poäng av 100 möjliga av det amerikanska vinmagasinet Wine Spectator och Brut Classic erhöll en silvermedalj vid International Wine & Spirit Competition.

Men under alla år har Champagne Jean-Noël Hatons produkter varit förbehållna den inhemska marknaden. Det är först nu som man tagit steget utanför de franska gränserna och inlett en satsning på export, bland annat till Sverige.

– Vi har insett att det är hög tid att ta sig ur gamla hjulspår och ge fler möjlighet att avnjuta en god champagne, förklarar Cathy Campana.

Vad är hemligheten bakom en god champagne?
– Passion och tålamod i kombination med bra råvaror och en väl avvägd cuvée. Vi har allt det, svarar hon.

Text Leo Olsson Foto Jeremie Leconte m fl

 

TRE CHAMPAGNER I BESTÄLLNINGSSORTIMENTET

 

haton

Champagne Jean-Noël Haton Brut ClassicChampagnen är lagrad minst två år och bjuder på fin fruktighet med fina toner av citrus och blommor. Välbalanserad med lång eftersmak. Nr 77637, pris 250 kr.

Champagne Jean-Noël Haton Brut Réserve
. Lagrad minst tre år. Stor doft av vita persikor och apelsinblom, generös smak och utomordentlig mousse. Nr 77570, pris 280 kr.

Champagne Jean-Noël Haton Brut Rosé
. Stor doft med toner av jordgubbar och röda vinbär, välbalanserad smak med lätt rostad ton, generös eftersmak. Nr 77621, pris 300 kr.

 

 

En torr Tokajer

Tokaj har i århundraden varit förknippat med de söta aszú-vinerna. Men på senare år har det också kommit en allt stridare ström av torra vita viner av hög klass med ursprung i området. Chateau Derezsla Furmint Dry är en god nyhet på Systembolaget i december.

I över 300 år har det söta aszúvinet framställts i Tokaj i nord- östra Ungern. Mikroklimatet i dalgången mellan Tokajberget och Karpaterna, med långa, heta somrar, milda höstar och fukt från floderna Tisza och Bodrog, ger idealiska förutsättningar för att druvorna ska angripas av så kallad ädelröta och få en hög koncentration av socker och aromämnen.

–Men att producera aszúvin är extremt riskfyllt. Det finns inga garantier för att det blir några ädelrötade druvor alls. Produktionen av torrt vitt vin är därför ett bra sätt att sprida riskerna, säger Gábor Weiner, marknadschef för Chateau Dereszla.

Regionen Tokaj består egentligen av ett trettiotal små byar med totalt ett 50-tal vinproducenter. Chateau Dereszla är en av de äldsta i området med anor sedan tidigt 1400-tal och ägs sedan år 2000 av familjen d’Aulan från Champagne i Frankrike. Företaget är världsberömt för sina aszú- viner, men har på senare år växlat upp sin produktion av torra vita viner med tonvikt på den inhemska druvan Furmint.

–Försäljningen av våra ädelsöta viner ökar stadigt år från år. Men det är ändå ingenting mot våra torra vita viner som väckt ett enormt stort intresse både på den inhemska marknaden och exportmarknaden. En bidragande orsak är givetvis våra flera hundra år gamla vintraditioner. Tokaj är ett starkt varumärke som förknippas med absolut högsta kvalitet, konstaterar Gábor Weiner.

CHATEAU DERESZLA HAR SINA vinodlingar utspridda på över 40 olika ställen i det andlöst vackra landskapet som sedan 2002 finns med på Unescos världsarvslista. Jorden är mineralrik och marken bitvis täckt med ett flera meter tjockt lager av lössjord, avlagringar av gamla flodbottnar. Den totala arealen uppgår till cirka 120 hektar, varav huvuddelen arrenderas eller drivs av kontrakterade odlare.

–Vår styrka ligger i det breda spektret av olika vingårdar – i olika väderstreck och på olika höjder. Det gör att vi nästan alltid får tag på bra druvor, säger Gábor Weiner.

Druvorna plockas för hand och de enda maskiner som används på bergsluttningarna är traktorer för att transportera druvorna till vineriet. Några bekämpningsmedel eller andra kemikalier förekommer heller inte i odlingarna.

Sedan lång tid ligger vineriet vid vägkorsningen i den lilla byn Bodrogkeresztúr vid foten av Tokajberget. Där finns även vinkällaren som vindlar sig iväg flera kilometer under berget och som framför allt används för lagring av aszúviner – först på ekfat och därefter på butelj.

MEN SÅ SENT SOM FÖRRA ÅRET KOMPLETTERADES verksamheten med ytterligare en anläggning längre upp på bergssluttningen, nära den egna vingården Henye. Det nya toppmoderna vineriet, som har en yta på 6500 kvadratmeter och en kapacitet på omkring en miljon flaskor per år, används huvudsakligen för produktion av torra samt mousserande viner.

–De franska ägarna har stor betydelse för våra framgångar, både som dörröppnare på den internationella marknaden och som investerare. All utrustning som vi använder i dag har tillkommit sedan de gick in som ägare. Enbart det nya vineriet handlar om en investering på i storleksordningen 8 miljoner euro, säger Gábor Weiner.

Chateau Dereszla har i dag flera olika sorters torra vita viner i sortimentet – alla med en gyllengul färg samt frisk och fruktig arom som gemensam nämnare. Det vin som nu lanseras på Systembolaget är Furmint Dry som framställs av noga utvalda druvor som sedan fermenteras och lagras under strikt temperaturkontroll i rostfria tankar.

–Furmint Dry är ett vin som passar utmärkt till fisk och skaldjur, sallader, bufférätter eller helt på egen hand. Det är ett vin som ger en fläkt av sommar – oavsett när på året det avnjuts, säger Gábor Weiner.

Text Leo Olsson Foto Mikael Ljungström och Stockfood

 

 

Chateau Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos2901-02_tokaji_fri

I Systembolagets ordinarie sortiment finns sedan tidigare Chateau Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos. Ett sött dessertvin som av en samlad kritikerkår utsetts till en av de bästa Tokajer som gjorts. 95 / 100 poäng av Wine Spectator. Doften är mycket frisk med inslag av aprikos, mandel och honung. Frisk, balanserad och koncentrerad smak med komplexitet. Chateau Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos passar utmärkt att dricka till frukt, gåslever, patéer, blå- och grönmögelost, dessert av olika slag. Nr 2901, pris 180 kronor.

 

Läs mer om Chateau Dereszla här.

60 års väntan på egen whiskey

Beggars Bush är en av Dublins äldsta pubar med en historia som sträcker över 200 år tillbaka. Sedan mer än 100 år drivs den av familjen Ryan, som lanserat egen single malt. Nu finns whiskeyn också att köpa på Systembolaget.

Dublin är världsberömt för sina pubar, av vilka flera är klassiska ställen som serverat mat, dryck, musik och folkkultur sedan hundratals år tillbaka. En av dem är Beggars Bush på Haddington Road i stadsdelen Balls Bridge nära idrottsarenan Aviva Stadium, som öppnade redan 1803. År 1913 övertogs den av Thomas Ryan, en arbetsam och energisk ung man, som flyttat från den lilla staden Tipperary till Dublin för att arbeta inom hotellbranschen. 1911 köpte han sin första pub och hade som mest fem pubar, däribland Beggars Bush.
– Under flera decennier köpte han whiskey från olika destillerier som han sedan lagrade på gamla vinfat, sherryfat och portvinsfat för att ge den sin egen speciella karaktär innan han buteljerade den och serverade den på sina pubar, berättar Eunan Ryan, sonson till Thomas Ryan och den som nu leder verksamheten.
Senare under 1900-talet utsattes den irländska whiskeyindustrin för hårda prövningar. De flesta destillerier slog igen och Thomas Ryan kunde inte längre få tag på whiskey för så kallad ”finishing” i egen regi.
– I början av 1950-talet kom min far, Jack, in i verksamheten och hade ambitionen att återlansera familjens egen whiskey. Tyvärr blev det aldrig verklighet och 1977 gick han bort, säger Eunan Ryan.

 

MEN DEN DRÖM SOM JACK RYAN HADE har nu istället förverkligats av Eunan Ryan. För tre år sedan var det premiär för den 12-åriga maltwhiskeyn Jack Ryan Single Malt och förra året lanserades även den 15-åriga Jack Ryan Single Malt The Bourdega.
– Att whiskeyn fått namn efter min far är en slags förpliktelse och garanti för att den håller högsta klass, betonar Eunan Ryan.
Både den 12-åriga och 15-åriga whiskeyn är destillerad av Cooley Distillery, som grundades 1987 som det första fristående destilleriet vid sidan om storproducenten Irish Distillers. Råvaran är mältat korn och destillationen är gjord på enkelpanna innan whiskeyn fått mogna på gamla bourbonfat. Resultatet är en whiskey som är mjuk och rund med inslag av ananas, citrus, honung och fat.
– Det är en lättdrucken whiskey som inte kräver mer än en gnutta vatten för att frigöra de finstämda aromerna, säger Eunan Ryan.
Längre fram kommer sortimentet även att kompletteras med en 15-årig single cask och cask strength, alltså en whiskey från ett specifikt fat och med ursprunglig alkoholstyrka – en unik raritet som är framtagen exklusivt för svenska marknaden och som kommer att finnas i en begränsad upplaga om endast 97 flaskor.

 

FLERA LANSERINGAR PÅ GÅNG. Jack Ryan Whiskey, som är det formella namnet på familjens whiskeyproduktion, har på senare år byggt upp ett lager av fat från olika årgångar – allt från fyra år och upp till tio år – som nu ska få mogna innan de är klara för buteljering.
– Irland har kommit att bli synonymt med blended whiskey. Men vår ambition är att återupprätta traditionerna och visa att irländsk single malt håller minst lika hög klass som den skotska, förklarar Eunan Ryan.
Intresset för Jack Ryan Single Malt har också visat sig vara stort. Den irländska maltwhiskeyn exporteras i dag till USA, Kanada, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Australien samt numera även Sverige.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Irländskt hantverk

Ett fåtal destillerier har länge dominerat den irländska whiskeyindustrin. Men på senare år har flera hantverksdestillerier sett dagens ljus. Ett av dessa är Glendalough Irish Whiskey som förenar tradition med nytänkande. Nu finns deras whiskey också på Systembolaget.

Irländsk whiskey har länge levt i skuggan av den skotska – trots att den irländska whiskeyn är betydligt äldre. Framställningen av usque baugh kom igång redan på 1100-talet genom att jäst säd förvandlades till alkohol.
Under 1700- och 1800-talen var irländsk whiskey omåttligt populär i bland annat England och i början av 1800-talet fanns omkring 1 200 destillerier på Irland. Vid förra sekelskiftet hade whiskeyn skaff at sig en så stark position att det var den dominerande starkspriten i bland annat England och USA.
Men flera händelser i början av 1900-talet, exempelvis handelskriget mellan Irland och Storbritannien samt alkoholförbudet i USA, fick marknaden för irländsk whiskey att vika kraftigt.
I mitten av 1960-talet slogs de tre kvarvarande destillerierna samman och bildade Irish Distillers. Inte förrän 1987 grundades ett nytt – Cooley Distillery – som på senare år fått sällskap av ytterligare ett tiotal.

 

ETT AV DE MINDRE OCH MER HANTVERKSMÄSSIGA är Glendalough Irish Whiskey, som grundats av fem vänner från Wicklow och Dublin. Det ligger i en naturskön dalgång i Wicklowbergen vid irländska östkusten några mil söder om Dublin och producerar irländsk whiskey och gin enligt gamla traditioner och med stort mått av nytänkande.
Det som skiljer den irländska från den skotska – förutom att den irländska stavas med ett e – är att malten som regel torkas på så kallade slutna bord. Den malt som Glendalough använder har aldrig kommit i kontakt med rök, vilket gör att det heller inte finns någon rökighet i vare sig doft eller smak på den färdiga drycken.
Den mjuka, lätta och runda smaken med inslag av citrus förstärks också av att Glendalough destillerar sin whiskey tre gånger i enkelpanna innan den lagrats åtskilliga år på gamla bourbonfat.
Glendalough har två sorters single malt – en med 7 och en med 13 års lagringstid – samt en single grain double barrel av cirka 15 procent mältat korn i kombination med omältat korn och andra sädesslag. Double barrel innebär att whiskeyn förutom tre och ett halvt år på bourbonfat av amerikansk ek efterlagrats sex månader på sherryfat av spansk olorosotyp för att tillföra en ton av sötma.

 

FÖRUTOM WHISKEY PRODUCERAR Glendalough även gin – en för varje årstid – smaksatt med säsongens örter, frukter och bär. Wild Seasonal Botanical Gin produceras i små satser i kopparpannor och i en begränsad upplaga om högst 3 000 flaskor per säsong.
Alla flaskor pryds med Saint Kevin of Glendalough, en abbott och eremit som levde i trakterna på 500-talet. Enligt legenden bodde han sju år i en grotta i vildmarken och levde i nära samklang med naturen – precis som den whiskey och gin som produceras av Glendalough.
– Efter framgångarna för den skotska whiskyn känns det stimulerande att nu kunna presentera en irländsk whiskey av högsta kvalitet. Den irländska whiskeyn är på gång och börjar få den uppmärksamhet den förtjänar, säger Lennart Granqvist på Granqvist Beverage House.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Bland de bästa i Barossa

För snart 65 år sedan flyttade Ben och Alma Schild till Barossa Valley för att odla vin. I dag drivs Schild Estate av tredje generationen som förvaltat arvet väl och nått världsrykte med sina fylliga, smakrika viner – några gjorda på druvor från vinstockar som tillhör världens äldsta.

Trots att Barossa Valley i delstaten South Australia inte är mer än tre mil i vardera riktningen är det desto mer välkänt bland världens vinälskare. Vindustrin grundlades i mitten av 1800-talet av religionsförföljda tyska lutheraner och har sedan dess växt till att numera omfatta flera hundra vinodlare och vinerier – allt från stora multinationella företag till små familjeföretag som Schild Estate.

– Många förknippar Australien med ett torrt och hett klimat. Men i Barossa Valley förekommer stora variationer i både mikroklimat och terroir. Våra vingårdar ligger i söder och gynnas av den svalkande brisen från bergstrakterna. Sommartid håller sig temperaturen som regel på måttliga 30–32 grader för att vintertid sjunka till 12–16 grader, förklarar Leanne Chapman, barnbarn till grundarna Ben och Alma Schild.
1952 kom hennes farfar och farmor i sin ålderstigna Oakland 1924 med flyttlasset från Lameroo i Murray Mallee till den nyinköpta gården Three Springs Farm i Barossa Valley. Tanken var att bedriva ett blandat lantbruk med allt från fårskötsel till vinodling på de 12 hektar stora ägorna. Men endast fyra år senare gick Ben Schild plötsligt bort i en hjärtattack och yngste sonen Ed, som då var 16 år och den ende hemmavarande av de åtta syskonen, fick axla ansvaret.
Drygt 20 år gammal gifte han sig med Lorraine och tillsammans har de utvecklat gården och lagt under sig allt fler vingårdar i trakten. I början av 1980-talet blev de ägare till Moorooroo Vineyard, en anrik vingård nära Jacob’s Creek som anlades av bröderna Johan och William Jacob 1847.
– Fortfarande har vi några rader kvar av de ursprungliga vinstockarna. Eftersom Australien klarade sig undan vinlusen som ödelade Europas vingårdar i slutet av 1800-talet tillhör dessa några av världens äldsta, berättar Leanne Chapman.

 

FÖRVÄRVET AV MOOROOROO VINEYARD gjordes i en tid när den australiska ekonomin i allmänhet och vinindustrin i synnerhet brottades med stora problem. Räntorna var skyhöga och överskottet av vin så stort att statliga medel utgick till vinodlare som plöjde upp sina vingårdar.
– Det var i det läget som pappa köpte på sig mer mark – en våghalsig satsning som med facit i hand visade sig vara helt rätt, förklarar Leanne Chapman.
Under 1990-talet vände efterfrågan på det australiska vinet åter upp, men visa av erfarenheterna var de stora vinföretagen nu betydligt mer återhållsamma med sina inköp från externa odlare. Istället började många vinodlare överväga att producera vin under eget varumärke – så även Schild Estate som 1998 öppnade butik och showroom i centrala Lyndoch.
Produktionen var inledningsvis utlagd på ett externt vineri. Men försäljningen ökade stadigt och 2010 öppnades även ett eget vineri – Valley of Hope Winery – med en kapacitet på 1 000 ton druvor per år.
Trots att Ed och Lorraine är i 75-årsåldern har de fortfarande ett finger med i spelet. Den dagliga driften sköts däremot av de tre syskonen samt ett antal anställda. Michael Schild har ansvar för vingårdarna, medan Judy Watson och Leanne Chapman har hand om ekonomi och administration.
Vingårdarna har successivt utökats och har i dag en total areal på 182 hektar, fördelat på ett dussintal olika lägen. Tre fjärdedelar upptas av den blå druvan Shiraz, som blivit signifi kant för Barossa Valley, och resten är välkända sorter som Grenache, Cabernet Sauvignon, Merlot, Chardonnay och Riesling.

 

MED TANKE PÅ DE OMVÄNDA ÅRSTIDERNA på södra halvklotet pågår skörden normalt under februari månad. Dessutom sker det mesta av arbetet under de svala nattimmarna. Efter skörden transporteras druvorna omedelbart till den toppmoderna anläggningen där de kvalitetskontrolleras inte mindre än fyra gånger innan de vinifieras på ett så effektivt, skonsamt och miljövänligt sätt som möjligt. De flesta röda viner, som till exempel Shiraz och Cabernet Sauvignon, lagras sedan på fat av fransk och amerikansk ek under något år för att utveckla sin fulla arom.
Hur vill du beskriva stilen på era viner?
– Vinerna är typiska för vår del av Barossa Valley som med sitt svalare klimat ger koncentrerade viner med stor lagringsduglighet. Ambitionen är att spegla förhållandena ute på vingårdarna och utnyttja druvornas potential fullt ut, säger Leanne Chapman.
Även om Schild Estate är en av de mindre producenterna i Barossa Valley har företaget nått världsrykte och tilldelats en rad internationella utmärkelser för sina viner. Intresset för vinerna är stort och ungefär 60 procent går på export till Europa, USA och Asien.
– Förhoppningen är att en fjärde generation ska ta vid. Än är de för unga, men flera har visat stort intresse. Det gäller inte minst Michaels son Angus som är 14 år och som följer sin pappas fotspår – precis som Michael själv gjorde en gång, säger Leanne Chapman.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

C. da Silva har i över 150 år förädlat druvor från den natursköna Dourodalen till smakrika portviner, som till exempel premiumporten Dalva. Tillverkningen sker fortfarande enligt samma principer som förr – fast numera i ett vineri som är Portugals modernaste.

De små lastbilarna anländer på löpande band till vineriet i Alijo. På flaket står stora travar med väl surrade plastbackar, fyllda till brädden med fullmatade druvklasar. Efter registrering och invägning lossas lasten och backarna töms på sitt innehåll.

– Det är bara de bästa druvorna som går till våra premiumprodukter, som till exempel portvinet Dalva – ingenting annat duger, säger Jorge Dias, vd för företagsgruppen Gran Cruz, där C. da Silva numera ingår.
Innan druvorna pressas och druvmusten fermenteras görs alltid en noggrann kvalitetskontroll och selektering i flera steg. Först sorteras blad, kvistar och skadade druvor bort manuellt på ett transportband innan druvorna avstjälkas maskinellt. Därefter går de vidare till ett vibrerande galler där de små, omogna druvorna faller igenom för att slutligen utsättas för optisk analys, där endast de druvor som har rätt färg och form går vidare.
– Den noggranna kvalitetskontrollen är speciellt värdefull under år med besvärliga skördeförhållanden, som till exempel 2014 då vi drabbades av mycket regn. Vissa dagar sorterades 60 procent av druvorna bort – ett bevis för att det endast är ”crème de la crème” som kvalifi cerar sig som råvara till våra premiumviner, säger Jorge Dias.
Den futuristiska anläggningen med sitt vågformade tak och sina luftiga spaltväggar, som är gemensam för hela Gran Cruz-gruppen, ligger på en högplatå någon halvmil norr om Dourofloden och togs i bruk 2014. Vineriet kostade cirka 20 miljoner euro och är ett av de modernaste, inte bara i Douro, utan även i hela Portugal.
– Intresset för portvin ökar, speciellt för Colheita, som lagrats på fat i minst sju år, och Vintage Port, som först får mogna på fat och därefter på flaska under åtskilliga år, säger Elsa Couto på C. da Silva. På bilden håller hon i en flaska vit port som lagrats tio år. På Systembolaget finns en 20-årig vit port (Nr 95274, pris 349 kr) och det billigare alternativet Dalva Porto Dry White (Nr 76534, pris 109 kr för 375 cl).
– Men egentligen är det inte ett vineri, utan två separata – ett för vår storskaliga produktion av standardviner med kapacitet att ta emot över 6 000 ton druvor per år från över 1 000 vinodlare och ett för vår småskaliga produktion av portvin och andra premiumviner som processar 600 ton per år, berättar Jorge Dias under rundvandringen på anläggningen.

 

TEKNIKEN ATT FRAMSTÄLLA PORTVIN GÅR tillbaka till slutet av 1600-talet och bygger på att man tillsätter en 77-procentig druvsprit, så kallad aguardente, till vinet för att avbryta fermenteringen – dels för att göra vinet mera lagringsdugligt, dels för att bevara den naturliga sötman. Även om grundprinciperna fortfarande är de samma har tekniken givetvis utvecklats sedan dess. I det nya vineriet i Alijo används till exempel en egenutvecklad metod för fortifieringen.
– Druvspriten tillsätts när ungefär hälften av det naturliga sockret i druvmusten omvandlats till alkohol. Problemet är att det då uppstår en kemisk reaktion som får temperaturen att stiga och aromerna att avdunsta. Därför kyler vi ned spriten till fem grader för att på så sätt bibehålla aromerna på ett bättre sätt, förklarar vinmakaren Pedro Pina Cabral. Druvorna kommer från kontrakterade odlare och från den egna vingården Quinta de Ventozelo, någon mil söder om Alijo. Gemensamt för alla vingårdarna är att de uppfyller den högsta kvalitetsklassen – klass A – enligt den klassificering som görs av odlarorganisationen Casa do Douro och som bygger på faktorer som till exempel jordmån, vinrankornas ålder, altitud och solexponering.
Med utgångspunkt från den klassficeringen fastställer sedan det statliga portvinsinstitutet Instituto dos Vinhos do Douro e Porto årligen hur mycket druvmust för portvin som varje vingård får producera, enligt det så kallade Benefi cio-systemet.
– Vinproduktionen i Europa är reglerad. Men portvin tar ändå priset. Systemet är komplicerat, men bidrar ändå till stabilitet i regionen och bra balans mellan tillgång och efterfrågan, konstaterar Jorge Dias.
Quinta de Ventozelo är en av de äldsta och största vingårdarna i Douro med anor sedan slutet av 1200-talet och en areal på totalt 400 hektar, varav hälften används för vinodling och återstoden för andra grödor som till exempel oliver.
– Det som är speciellt med Quinta de Ventozelo är att den liknar en jättelik amfiteater, som sträcker sig ända nerifrån Dourofl oden och ända upp till bergstopparna på 600 meters höjd. Det gör att vi har en mängd olika lägen med varierande mikroklimat och alltid tillgång till druvor av högsta kvalitet, förklarar exportchefen Elsa Couto.
Under odlingssäsongen har vinmakarna på vineriet i Alijo hela tiden kontakt med vinodlarna. Redan ute på vingårdarna görs en första kvalitetsbestämning och då avgörs vilka druvor som kvalificerar sig för de bästa vinerna.
– Druvorna är fundamentala. Det spelar ingen roll hur bra utrustning man har – utan bra druvor  år det inte att producera bra viner, säger Pedro Pina Cabral.

 

EFTER ATT DRUVORNA FÖRÄDLATS LAGRAS det färdiga portvinet ett år på vineriet i Alijo innan det går vidare till de mörka och svala lagren i Vila Nova de Gaia vid Dourofl odens mynning på Atlantkusten.
– Intresset för portvin är på frammarsch, speciellt för vissa specialsorter som Colheita, alltså portvin från ett specifi kt skördeår som lagrats på fat i minst sju år , och Vintage Port, som först får mogna på fat och därefter på flaska under åtskilliga år, säger Elsa Couto.
Men traditionerna i all ära – på C. da Silva försöker man också avdramatisera synen på portvin och visa på nya sätt att avnjuta vinet:
– I Vila Nova de Gaia har vi en restaurang och bar där vi serverar cocktails med portvin som bas. Det är uppskattat och har fått många att upptäcka att portvin är en mångsidig dryck som fortfarande ligger i tiden, säger Elsa Couto.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Brennfleck kan Silvaner

Nu i sparristider är det också högsäsong för Silvanerviner från Franken. Weingut Brennfleck i Sulzfeld är ett ambitiöst familjevineri med stort kunnande om de torra, fruktiga vinerna som passar så bra till sparris. Vinfo har hälsat på.

För fem år sedan utsågs Sulzfeld till Bayerns vackraste by. Den lilla vinorten vid floden Main är som hämtad ur en Disneyfilm. De färgglada husen är smala, sneda och medeltida. Gator och gränder är stenbelagda och centrumkärnan omges av en stadsmur som sägs vara Tysklands bäst bevarade. Det bor omkring 1 200 människor i Sulzfeld, ungefär 700 av dem innanför stadsmuren.
Hos Weingut Brennfleck är det försommarstiltje. Hugo Brennfleck, vinodlare och vinmakare i trettonde generationen, tar emot och bjuder på förmiddagskaffe. Susanne, hans hustru tittar in och hälsar och äldsta dottern Anna-Lena skyndar iväg till skolan med en enorm pärm under armen.
– Vi har 23 hektar vinodlingar runt Sulzfeld, bland annat i lägena Cyriakusberg och Maustal men även i grannorter som Iphofen och Rödelsee, berättar han. På lite drygt hälften odlar vi Silvaner, resten fördelar sig på vitvinsdruvor som Riesling, Müller-Thurgau, Scheurebe, Sauvignon Blanc och rödvinsdruvor som Domina och Spätburgunder.

WEINGUT BRENNFLECK HAR SITT SÄTE i en gammal adelsgård med anor från 1479. År 1591 tog familjen Brennfleck över. Gården tar upp ett helt kvarter i utkanten av centrum. Under gårdsplanen döljer sig en imponerande vinkällare som byggts ut i omgångar. På övervåningen i den ståtliga huvudbyggnaden – som fick sitt nuvarande utseende i mitten av 1700-talet – bor familjen Brennfleck.
På andra sidan gatan ligger Brennflecks nya vineri. De gamla lokalerna var alldeles för trånga och omöjliga att modernisera på ett rimligt sätt. Lösningen blev istället ett nybygge som stod klart till vinskörden 2010.
– Det är min hustru som ritat det nya vineriet i samarbete med den unga arkitekten Sophia Busch, säger Hugo Brennfleck när han visar runt i de svala lokalerna.
I vineriet finns flera smarta lösningar som gör att såväl druvor som blivande viner tas om hand så skonsamt som möjligt. Exempelvis pressas inte de nyskördade druvorna direkt – de får istället vara kvar i vinpressen i flera timmar tills druvmusten börjar sippra fram av sig självt av trycket från den totala druvmängden. På så vis slipper man ifrån bittra smaktoner från stjälkar och kärnor som normalt också pressas med druvorna. Druvmusten pumpas heller inte på samma sätt som tidigare – nu pressas den vidare till nästa tank med självtryck tack vare höjdskillnaderna i vineriet.
Hugo Brennfl eck har såväl vinmakar- som vinodlarutbildning.
– Ja, jag gick först i lära i Juliusspital i Würzburg och kom sedan hem och arbetade här några år, berättar han. Sedan kompletterade jag med vinodlingsutbildningen i bayerska statens lantbrukshögskola i Veitshöchheim. Han tycker det är en stor fördel att kunna alla arbetsmoment:
– Jag vet precis vad som ska göras ute i vinodlingarna, jag vet exakt när det är dags för skörd och när det slutligen är dags att fylla vinerna på flaskor.

SILVANER ÄR DEN VANLIGASTE DRUVAN i Franken och vinerna anses vara de som passar allra bäst till sparris. Att det är sparristid går inte att missa när alla restauranger har sin egen sparrismeny. Fram till Johannes Döparens dag den 24 juni är det Spargelsaison i Tyskland – därefter måste den växa till sig inför nästa år.
Brennfleck Silvaner Kabinett Trocken 2014 passar utmärkt till sparrisrätter men även till kalvschnitzel och matiga sallader. Vinet har gång på gång fått fina betyg i svenska medier.


Läs mer om leverantören och produkterna här.

Douro i Portugal är inte bara portvin. I byn Favaios produceras sedan hundratals år tillbaka det bärnstensfärgade muscatvinet Favaíto – perfekt att njuta på egen hand eller som bas i drinkar. Vinfo besökte den ledande producenten Adega Cooperativa de Favaios.

Det världsarvsklassade landskapet är andlöst vackert med prydliga, terrasserade vingårdar på de branta bergssluttningarna ned mot Dourofl oden. Från dalgången slingrar sig serpentinvägen upp i bergen och efter en mil öppnar sig en högplatå med den lilla byn Favaios i centrum.
I utkanten ligger Adega Cooperativa de Favaios, den ledande producenten av muscatvin i Douro och ett av de största vinkooperativen i Portugal med sina omkring 600 medlemmar.
– Favaios har blivit synonymt med muscatvin. Så gott som alla byns omkring 2 000 invånare har någon slags koppling till kooperativet, konstaterar Manuela Monteiro, exportchef på kooperativet.
I Portugal har muscatvin gamla traditioner med produktionen koncentrerad till framförallt två områden – Setúbal, strax söder om Lissabon i söder, och Douro i norr. Produktionen är i stort sett lika reglerad som för portvin och den druvsort som används i Douro är den gröna och smakrika druvan Moscatel Galego Branco.
– Helst ska druvorna vara gyllengula med små bruna fläckar. Det visar att de är fått tillräckligt med sol och är klara för skörd, säger Filipe Carvalho, vinodlare och vinmakare i kooperativet och håller upp en klase.

PÅ HÖGPLATÅN 500–00 METER ÖVER HAVET råder perfekta förutsättningar för att odla Moscatel Galego Branco. Skiff erjorden är överlag mer näringsrik och klimatet mildare än längre ned i dalen.
– Det gör att det inte behövs vare sig gödning eller konstbevattning ute i vingårdarna, förklarar Filipe Carvalho. De fl esta medlemmar i kooperativet, som bildades 1952, har små odlingslotter på någon hektar. Men det fi nns undantag som familjen Barros, vars vinodlartraditioner sträcker sig mer än 160 år tillbaka i tiden och som numera har 20 hektar med Moscatel Galego Branco.
– Medlemskapet i kooperativet ger unika fördelar och resurser som vi inte skulle haft annars. Dessutom är vi alltid garanterade avsättning för vår skörd. Ett privat företag har inte samma förpliktelser gentemot sinaleverantörer, säger José Luis Barros, som driver vingården tillsammans med sonen Luis Barros.
Vineriet i Favaios är modernt och togs i bruk för tio år sedan. Det har en yta på 2 500 kvadratmeter och producerar årligen omkring åtta miljoner liter vin per år, varav närmare sex miljoner muscatvin.
På senare år har muscatvinerna från Favaios fått ett rejält uppsving och mycket är den numera bortgångne Manuel Serafi m Carvalhos förtjänst. Under decennier ledde han kooperativet och tog bland annat initiativet till det nya vineriet och att anställa de tre erkänt duktiga vinmakarna Filipe Carvalho, Miguel Ferreira och Celso Pereira.
Det var också under hans ledning som muscatvinet Favaíto lanserades på marknaden.
– Favaíto representerade någonting helt nytt och kom att fördubbla vår produktion av muscatvin, förklarar Miguel Ferreira.

FAVAÍTO ÄR LIKSOM PORTVIN ETT STARKVIN som förstärkts med druvsprit. Processen inleds med tre, fyra dagars maceration och fermentering för att utvinna maximalt med färg och aromer från druvor och druvskal innan man tillsätter den 77-procentiga druvspriten som avbryter jäsningen.
– Skillnaden mot portvin är att vi använder en enda druvsort, men också avbryter fermenteringen tidigare för att bibehålla en högre restsockerhalt. Därmed får vinet en mer koncentrerad sötma och lägre alkoholhalt än portvin. Endast ett par, tre procent av alkoholen kommer från fermenteringen och resten från den tillsatta druvspriten, berättar Celso Pereira.
Efter fermenteringen lagras vinet i upp till tre år innan olika årgångar blandas till en perfekt Favaíto.
– Den rika aromen av citrus, mandel, honung och karamell kommer från druvorna snarare än från lagringen. Därför är vi noga med att bara använda vin med relativt kort lagringstid, betonar Miguel Ferreira.
Den stora och fruktiga smaken gör också Favaíto till ett synnerligen mångsidigt vin som kan avnjutas antingen på egen hand eller som bas i drinkar.
– Min personliga favorit är Favaíto med tonic – även om många i Portugal, speciellt på sommaren, föredrar att blanda muscatvinet med öl, säger Miguel Ferreira.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Vad vore sommaren utan ett friskt rosévin? Sommarens fräschaste nyhet är My Choice Zweigelt Rosé som levereras av vinkooperativet Winzer Krems i Österrike, där vinet framställs av noga utvalda blå druvor från Donaus dalgång.

Krems väster om Wien klassas som ett av Österrikes absolut bästa vindistrikt med viner som ofta placerar sig i topp i nationella och internationella tävlingar. Men så har också området minst sagt stolta traditioner att falla tillbaka på. Redan för ett par tusen år sedan planterades de första
vinrankorna och tidigt nämns just Kremser Sandgrube som en förstklassig plats för vinodling.
– Att vi har den ärevördiga adressen Sandgrube 13 förpliktigar oss att hålla liv i traditionerna och fortsätta producera viner av toppklass, säger Franz Arndorfer, chefsvinmakare på Winzer Krems.
Winzer Krems egen historia går tillbaka till mitten av 1400-talet och kooperativet är därmed ett av världens äldsta, tillika det största i Österrike med 981 medlemmar som tillsammans har cirka 990 hektar i ett av Europas vackraste vinområden.
Vinbönderna i kooperativet har sina odlingslotter på de soldränkta sluttningarna ned mot floden Donau. Klimatet är milt med stora temperaturskillnader mellan dag och natt, beroende på mötet mellan de varma vindarna från söder och det svala höglandsklimatet – en faktor som bidrar till koncentrerade och smakrika viner.

 

MEN DEN HÖGA KLASSEN PÅ VINERNA HAR också att göra med det intensiva kvalitetsarbete som kooperativet bedriver tillsammans med sina medlemmar.
– Våra kvalitetsrådgivare samarbetar med Lantbruksuniversitetet i Wien och åker regelbundet runt bland vinbönderna för att ge råd om till exempel beskärning, jordbearbetning och växtskydd – allt för att säkra högsta möjliga kvalitet, förklarar Franz Arndorfer. Winzer Krems totala produktion uppgår till cirka 7 miljoner flaskor fördelat på ett sextiotal olika produkter med olika karaktär. En av de viktigaste druvorna är den blå Blauer Zweigelt, som bland annat utgör råvara till det nya rosévinet My Choice Zweigelt Rosé. Druvan fick sitt namn 1922 efter dr Friedrich ”Fritz” Zweigelt vid institutet för vinkultur i Klosterneuburg – norr om Wien – som korsade de båda sorterna St Laurent och Blaufränkisch.
– Blauer Zweigelt behöver näringsrik jord, men är å andra sidan tålig mot både torka och frost. Den har stor växtkraft och för att bli riktigt bra krävs en del arbete med både beskärning och gallring för att begränsa skördeuttaget, konstaterar Franz Arndorfer.

 

DE FLESTA AV KOOPERATIVETS MEDLEMMAR har små odlingslotter på någon hektar och plockar sina druvor för hand på de branta terrassodlingarna. Lutningen är så stor att det oftast inte är möjligt att skörda maskinellt. Blauer Zweigelt skördas som regel från slutet av september till mitten av oktober och transporteras omedelbart efter skörd till vineriet i Krems. Vid ankomsten kontrolleras kvaliteten på druvorna innan de går vidare till pressning och fermentering i den nya vinanläggningen.
Under vinifi eringen ligger skalen på de blå druvorna med under endast någon timma för att ge rosévinet sin karaktäristiska ljusrosa färg. Därefter får druvmusten jäsa på ståltank i ungefär tolv dagar och en kontrollerad temperatur på 16–18 grader.
– Blauer Zweigelt är en idealisk druva för rosé. Som ett ungt vin har Blauer Zweigelt stor doft av både röda bär och citrus och en frisk, fruktig och elegant smak – precis som man önskar av ett fräscht rosévin, säger Franz Arndorfer.
Hittills har produktionen av rosévin i Österrike dock varit begränsad och svarar för knappt fem procent av landets totala vinproduktion. Men i takt med den stigande efterfrågan både i Europa och USA har vinproducenterna nu fått tänka om och öka takten.
Vad är då hemligheten bakom ett perfekt rosévin? Franz Arndorfer tvekar inte om svaret:
– Framför allt friska och fräscha druvor, men även en snabb, effektiv och skonsam produktionsprocess. Och så givetvis duktiga och erfarna vinmakare, som här på Winzer Krems!

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Nyhet: Box från Muscadet

Traveller’s Choice Muscadet i 3-liters box är årets stora nyhet från Granqvist Beverage House. Det vita, torra, friska vinet från Vignobles Sourice i Loiredalen hittar du i alla Systembutiker från norr till söder!

Loirefloden är omkring 100 mil lång och rinner rakt genom Frankrike från öster till väster. Vinområdet Loire följer flodens sträckning och är indelat i många regioner med olika karaktärer. Inte långt från flodens utlopp i Atlanten ligger regionen Muscadet, välbekant för sina vita, friska viner. De görs på druvan Melon de Bourgogne, som här kort och gott kallas Muscadet.
Traveller’s Choice Muscadet produceras av Vignobles Sourice i Boussay, fyra mil sydost om Nantes. Vineriet leds av Gérard Sourice med hustrun Evelyn och de två barnen Guillaume och Jehanne som närmaste medarbetare.
Vignobles Sourice är med totalt 295 hektar vinodlingar en av de största familjeägda egendomarna i Muscadet.
Gérard Sourice tog över efter sin far 1972, endast 25 år gammal:
– I början skötte jag vinframställningen på egen hand, men i takt med att verksamheten växte blev det nödvändigt med en anställd vinmakare, säger han. Sedan 2011 har Max Jousseaume ansvaret även om jag givetvis håller ett vakande öga över det hela.
Gérard Sourice är mycket nöjd med att kunna lägga till Sverige på listan över de många länder som han exporterar till. Några viner har visserligen sålts här tidigare, men nu sker det en lansering i betydligt större omfattning.
Hur vill han beskriva Traveller’s Choice Muscadet? 
– Vinet är friskt och aromatiskt med lite citrusinslag och en tydlig mineralitet från jordmånen. Det kan vara lite pärlande på tungan och passar utmärkt som apéritif men kommer ännu mer till sin fördel med skaldjur av alla slag, då främst ostron.

 

TRAVELLER’S CHOICE MUSCADET GÖRS av druvor från Domaine de la Hersandière som är en del av Vignobles Sourice. Hit hör också Château de la Noë utanför Vallet och ytterligare några odlingar i traktens bästa lägen. Den sammanlagda produktionen är cirka 1,5 miljoner liter vin. Druvorna från Domanie de la Hersandière och Château de la Noë vinifieras på respektive ställe, men huvuddelen av vinerna produceras och buteljeras i en större anläggning i Boussay vid floden Sèvre.
– Boussay är faktiskt världens vackraste by, påpekar Gérard Sourice. Odlingarna domineras av Melon de Bourgogne men det finns också en mindre andel Chardonnay som säljs under beteckningen Vin de Table, den enklaste vinklassen.

Melon de Bourgogne, som även kallas Muscadet rätt och slätt, växer på cirka 12 000 hektar. Odlingarna ligger på relativt platta marker med väldränerade jordar som är rika på magnesium och kalium. Markerna består mest av lera, småsten och sand som ligger på underlag av granit, schist och gnejs.
Melon de Bourgogne skördas vanligen i slutet av september. Efter pressning på respektive vingård hamnar druvmusten i underjordiska tankar där den får ligga fyra månader på sin jästfällning (sur Lie). Därefter pumpas de blivande vinerna över i ståltankar där de får utvecklas till april då de slutligen buteljeras – eller som i det här fallet transporteras till Alzey i Tyskland för att tappas på bag-in-box.
Historien bakom Melon de Bourgognes stora dominans i området är intressant: För länge sedan lät holländska handelsmän plantera druvor vars vin skulle destilleras till sprit. Den vanligaste druvan var Folle-Blanche som gav så stora skördar att den kallades för Gros Plant (stor planta). Men holländarna planterade även vinrankor från Bourgogne i östra Frankrike som gav så stora druvor att de fick heta Melon de Bourgogne.
En katastrofal frost år 1709 förstörde nästan alla vinodlingar i området. Men det visade sig att Melon de Bourgogne hade klarat sig mycket bättre än Gros Plant, så när de planterade på nytt kom den att bli helt dominerande. Gros Plant finns kvar som Muscadets fattiga kusin väster om Nantes, men vinerna anses som obetydliga.

 

MUSCADET HAR FÅTT ETT REJÄLT UPPSVING de senaste åren och vinerierna experimenterar gärna med olika stilar för att höja statusen ytterligare. Men traditionella, välgjorda Muscadetviner är ljuvliga smakupplevelser till mycket bra pris!
På frågan om vad Gérard Sourice helst dricker själv – förutom de egna vinerna från Muscadet – blir svaret föga oväntat att han inte dricker något annat vin alls. Men under intervjun kommer det fram att familjen Sourice också äger tre egendomar i Bordeaux, varav Château La Raze Beauvallet är det mest kända. Familjen Sourice köpte vinslottet för tjugo år sedan och har investerat stora summor i upprustning. Så det blir nog en del rödvin i glasen också…
Vi pratar också lite om de fi na framgångarna för franska viner i Sverige på senare år och hur mycket Champagne som säljs i Sverige, trots att vårt land inte är så stort.
– Jag älskarkar att dricka Champagne, utbrister han då och skrattar!

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Välkommen hit, Nya Världen!

Vinmakarna i Nya Världen har gjort stora framsteg på senare år och blivit allvarliga utmanare till Europas vinproducenter. Nu lanserar Granqvist Beverage House flera spännande nyheter med ursprung i bland annat Australien, USA och Argentina.

Begreppen Gamla och Nya Världen har uråldriga anor. Gamla Världen består av Europa samt övriga medelhavsländer, medan Nya Världen omfattar resten av världen, som Nord- och Sydamerika, Oceanien och Sydafrika.
I Gamla Världen har vinodling flera tusen år gamla traditioner till skillnad från Nya Världen där kunskapen om vinframställning kom med kolonisatörerna under 1400- och 1500-talen. Ändå är det först på senare tid som producenterna i Nya Världen gjort en rejäl framryckning.
– Bara under de drygt 30 år som jag varit verksam inom vinbranschen har det hänt massor, inte minst kvalitetsmässigt, konstaterar Lennart Granqvist på Granqvist Beverage House.
Själv har han mött många ambitiösa vinmakare från Nya Världen på olika vinmässor runt om i världen, men även på plats ute på vingårdarna. Tillsammans med hustrun Lena besökte han ett 50-tal producenter i USA, Nya Zeeland och Australien, inklusive ön Tasmanien, under en rundresa hösten 2014.
– Gamla Världen dominerar fortfarande vårt sortiment. Men Nya Världen är på snabb frammarsch och bara i vår kommer flera nyheter därifrån, förklarar han.
Trots att all vintillverkning bygger på samma principer skiljer sig förutsättningarna åt i Gamla och Nya Världen. Bland annat väger de så kallade terroirfaktorerna tyngre i Europa. I länder som Frankrike, Spanien och Italien är klimatet mer växlingsrikt än i Nya Världen, vars klimat inte varierar lika mycket från ett år till ett annat.
– Det gör att druvsorten har större betydelse än till exempel jordmån, nederbördsmängd och antal soltimmar, konstaterar Lennart Granqvist.
En annan skillnad är regelverket kring vinproduktionen. Inom EU gäller numera standardiserade regler med strikta ursprungsregler och detaljerad klassificering. I Nya Världen råder generellt en större frihet, även om det också på många håll finns nationella regler.
– Många av vinmakarna har dessutom en stor experimentlusta och provar gärna olika nymodigheter för att förenkla och förbättra, säger Lennart Granqvist.

 

ETT LAND SOM ALLT MER KOMMIT I FOKUS är Australien, som numera är världens fjärde största vinexportör. I Australien är vinproduktionen koncentrerad till de svalare kust-områdena i söder som till exempel till delstaten South Australia. Här finns bland andra Leconfield Wines som drivs av familjen Hamilton ända sedan 1837. Leconfield Wines har vingårdar i både McLaren Vale, söder om Adelaide, och i Coonawarra, längre österut, som med sina sandblandade lerjordar skapar idealiska förutsättningar för odling av druvsorter som Shiraz respektive Cabernet Sauvignon och Merlot.
Nordost om Adelaide ligger ett av Australiens mest välkända vindistrikt Barossa Valley, där Schild Estate tillhör en av de mest ansedda producenterna. Sedan familjen Schild grundade företaget 1952 har vingårdarna stadigt utökats och omfattar i dag cirka 225 hektar. Schild Estate har tilldelats flera internationella utmärkelser genom åren, bland annat för sina kraftfulla Shiraz-viner.

 

I USA FÖREKOMMER VINODLING I MÅNGA DELSTATER även om uppskattningsvis 90 procent har sitt ursprung i Kalifornien. Två av de mest särpräglade producenterna i delstaten är Mustache Vineyards och Jekyll Island, som båda drivs av AH Wines med över 100 års erfarenhet av vinproduktion.
Båda finns i Lodi, cirka sex mil öster om San Francisco, ett område som med sitt platta slättlandskap skiljer sig från de mer välkända distrikten Napa Valley och Sonoma. Klimatet är hett och odlingsbetingelserna idealiska, speciellt för Zinfandel som ger fruktiga, smakrika röda viner.
Men det som också gett de båda kaliforniska producenterna uppmärksamhet är deras välgörenhetsarbete. En del av Mustache Vineyards intäkter går till forskning om manliga cancersjukdomar, den så kallade Movember-kampanjen – därav namnet Mustache – medan Jekyll Island skänker medel till forskning kring havssköldpaddor och reservatet The Georgia Sea Turtle Center på amerikanska östkusten.
I Sydamerika är Argentina det största vinlandet och har sina odlingar i främst de västra delarna med bergskedjan Anderna som mäktig fond. I provinsen Mendoza finns bland andra Bodegas Sumun som leds av Antonio Mas med över 40 års erfarenhet av vinframställning. Vingårdarna ligger i hjärtat av Valle de Uco, ett område med över 250 soldagar om året, små nederbördsmängder och stora temperaturskillnader mellan dag och natt.
– Vinerna från Nya Världen har ofta sin egen stil. Det varma och stabila klimatet gör att de överlag får en kraftfullare färg, doft och smak, sammanfattar Lennart Granqvist.

Många vinkooperativ noterar ett sjunkande antal medlemmar. När de äldre går i pension är det inte självklart att barnen tar över. I Deideshem finns ett lysande undantag: Philipp Fürst, 26 år.

Det har varit ett bra vinår i Deidesheim – mycket bättre än i fjol.
– I år har vi tack och lov sluppit den japanska fruktflugan Drosophila suzukii, säger Gerald Niederberger, chef för Winzerverein Deidesheim. I fjol förstörde flugan större delen av de blå druvorna.
Årets varma sommar med temperaturer uppåt 40 grader gjorde att druvorna blev små men med riktigt bra sockerhalt. Skördearbetet avslutades i princip första veckan i oktober med undantag för två områden där druvor sparades ytterligare några veckor för att användas till de söta kvaliteterna auslese och beerenauslese.
Philipp Fürst är också riktigt nöjd med 2015. Han är bara 26 år men har ändå bärgat sin tionde vinskörd.
– Redan när jag var riktigt liten följde jag med mina föräldrar i vingården och hjälpte till så gott jag kunde. De hade två hektar Riesling och allt arbete fick ske på helgerna eftersom de hade andra arbeten i veckorna, säger han.

 

PHILIPP FÜRST INSÅG TIDIGT ATT VINET – trots allt arbete – skulle bli hans liv. Året han fyllde sexton fick han ta över familjens odlingar samtidigt som han skaffade grundläggande utbildning med inriktning på vinframställning.
Efter tre år på yrkesskola reste Philipp Fürst runt i världen på all ledig tid. Han fick nya idéer i Australien, Nya Zeeland, Kalifornien och Kanada samtidigt som mer traditionella områden som Bourgogne och Toscana gav honom respekten för historiska kvalitéer.
Av Winzerverein Deidesheims drygt 400 medlemmar är i dag cirka 125 heltidsbönder och resten är helgaktiva.
– Varje år är det två, tre familjer som ger upp och där ingen i släkten vill ta över, berättar Gerald Niederberger. Lösningen blir ofta att kooperativet arrenderar eller köper marken för att inte förlora värdefulla odlingsområden. Philipp Fürst är ett exempel på ungdomar som går egna vägar och bevarar traditionerna. De senaste åren har han också kunnat utöka sina arealer och äger i dag 15 hektar vinmark, vilket är tillräckligt för hans egen försörjning. Flickvännen måste dock jobba med annat.
Som ung vinbonde har han tagit till sig mycket av det nytänkande som präglar modernt vingårdsarbete:
– Jag bekämpar inte ogräset med kemiska medel, jag låter gräset växa mellan varannan vinrad, jag använder bara naturgödsel och andra naturvänliga metoder, säger han. Skörden sker mestadels med skördemaskiner, men de bästa odlingslotterna kräver handarbete:
– Då får släkt och vänner rycka in och hjälpa till för att bärga hem de dyrbara druvorna.
Odlingarna ligger spridda runt omkring Deidesheim och innefattar kända lägen som Herrgottsacker, Leinhöhle, Mäushöhle, Kieselberg, Paradiesgarten och Grainhübel.

 

Herrhottsacker-ny-design_liggande_liten

 

DET ÄR INGET TVIVEL OM ATT Philipp Fürsts arbete uppmärksammas och uppskattas. Han är den yngste medlemmen i tiomannarådet som styr kooperativet och valdes in redan som 22- ring.
– Några av mina barndomskompisar har också blivit intresserade och satsar på att ta över föräldrarnas vingårdar. Det ser alla fram emot!
På frågan om han inte skulle vilja göra sitt eget vin skrattar han och säger något vagt om att han håller på med en del experiment i kooperativets källare. Resorna i världen har gett honom smak för många olika druvsorter, främst Pinot Noir och Sauvignon Blanc, även om det är Riesling som han gillar mest.
En annan kärlek är utförsåkningen – han åker gärna till Alperna så fort tiden medger, vilket tyvärr blivit mer sällsynt ju större ansvar han har för odlingarna.
Kooperativets direktör Gerald Niederberger och Philipp Fürst trivs bra tillsammans och de spexade rejält när bilderna togs i Grainhübel.
När Gerald Niederberger tog över kooperativets ledning 2013 var han tydlig med att förnya kooperativet utan att ge avkall på traditionerna. Modern webbplats och ständig närvaro i sociala medier är viktiga verktyg i verksamheten. Hållbar odling är viktigare än någonsin även om det är svårt att få 400 medlemmar att enas om metoderna. Det hårda arbetet i vingården lockar inte alla – men styrkan med ett välmående kooperativ är möjligheterna till rådgivning och tillgång till modern teknik. Investeringarna i utrustning för druvmottagningen har också höjt kvaliteten och det är ju där svaret på alla frågorna ligger – i vinglaset!

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Perfekt harmoni i Douro

Portvinshuset Krohn firar i år 150-årsjubileum och har med åren blivit högt uppskattat, bland annat för sina exklusiva Vintage Ports och Colheitas. Vinfo hälsar på i Dourodalen och Vila Nova de Gaia.

Trots att det är i slutet av september märks ingenting av den annalkande hösten. Solen flödar från en klarblå himmel och mitt på dagen stiger temperaturen till närmare 30 grader. Skörden i vingårdarna har klarats av rekordtidigt någon vecka tidigare och nu får den spritförstärkta jästa druvmusten vila i temperaturkontrollerade ståltankar i vineriet.
– 2015 blir av allt att döma ett bra år – kanske till och med en exceptionell årgång, säger David Fonseca Guimaraens, chefsvinmakare på Krohn och blickar ut över vingårdarna i det andlöst vackra, världsarvsklassade landskapet.
Krohn har sin vingård Quinta do Retiro Novo nära byn Sarzedinho vid Rio Torte-floden, en utlöpare till den större Douro. Precis som i övriga delar av Dourodalen ringlar sig de prydliga, terrasserade vingårdarna som pärlband längs med de branta bergssluttningarna. Någon maskinell bearbetning i de smala gångarna mellan vinrankorna är inte att tänka på.
– Nej, här får vi göra allt för hand. Varenda druva är handplockad, förklarar David Fonseca Guimaraens när han lägger i lågväxeln i sin stora Volkswagen Touareg och segar sig upp på den knappt körbara gärdesvägen.

 

INTE MYCKET HAR FÖRÄNDRATS SEDAN Krohn grundades 1865 av de norska kusinerna Theodor Wiese och Dankert Krohn innan rörelsen sedan övertogs av familjen Falcao Carneiro och för ett par år sedan av brittiska The Fladgate Partnership.
Tillverkningen av portvin bygger också på gamla traditioner och redan på 1600-talet kom man på idén att tillsätta druvsprit till vinet för att öka hållbarheten under de långa fartygstransporterna till främmande länder. På den tiden skedde spritförstärkningen av redan utjästa, alltså torra viner, och först i början på 1800-talet introducerades tekniken med att avbryta jäsningen betydligt tidigare i processen för att på så sätt bevara sötman i vinet.
I alla tider har framställningen av portvin varit noggrant reglerad och redan 1756 fick Douro sina egna vinregler. Douro är därmed världens äldsta definierade vinregion och än i dag sker tillverkningen under strikt kvalitetskontroll och noggrann övervakning inom ramen för det så kallade Beneficio-systemet. Odlarorganisationen Casa do Douro klassificerar vingårdarna utifrån en rad olika kriterier som till exempel jordmån, vinrankornas ålder, altitud och solexponering, medan det statliga portvinsinstitutet Instituto dos Vinhos do Douro e Porto årligen fastställer hur mycket druvmust för portvin som får pressas inom respektive kvalitetsklass.
– Förhoppningsvis kommer regleringen snart att upphöra. Ett problem är att många vingårdsägare tjänar stora pengar enbart genom att sälja sina produktionsrättigheter istället för att utveckla sina vingårdar, säger Jorge Ramos, som är marknads- och försäljningschef på Krohn.
Krohns vingård Quinta do Retiro Novo är klassad som A-vingård och här växer flera av de druvsorter som är tillåtna för portvinsframställning – Tinta Roriz, Tinta Barroca, Touriga Franca och Touriga Nacional.
– Varje druvsort har sin egen karaktär och tillsammans skapar de perfekt harmoni – precis som instrumenten i en orkester, konstaterar David Fonseca Guimaraens.

 

Vinfo_68_krohn_utvaldartikel

 
OMEDELBART EFTER SKÖRDEN transporteras de små tjockskaliga druvorna till vineriet på quintan och hälls över i stora stenkar av granit, så kallade lagares. Under åtskilliga timmar fottrampas de sedan av en stor skara människor – först i taktfast ordning och därefter under friare former tills all saft pressats ur druvorna.

– Nej, det är ingen turistattraktion, även om det brukar locka många åskådare, understryker Jorge Ramos. Trots de höga kostnaderna för lön och mat till arbetarna är fottrampning en oöverträffad metod som gör att druvorna varsamt pressas sönder och bevarar sin koncentrerade smak, utan att kärnorna krossas och gör vinet bittert.
När ungefär hälften av det naturliga sockret i druvmusten omvandlats till alkohol avslutas fottrampningen och fortifieringen inleds. Samtidigt som vinet tappas över på fat tillsätts den 77-procentiga druvspriten – normalt 115 liter sprit per 435 liter druvmust – som får jäsningen att avbrytas.
– Tidigare var vi tvungna att köpa spriten från ett statligt monopolföretag. Men sedan början av 1990-talet står det oss fritt att välja leverantör. Nu har vi ett nära samarbete med destillerier i både Frankrike och Portugal, som förser oss med en klar, neutral sprit som inte påverkar smaken på portvinet, betonar Jorge Ramos.
Under hela vintern får vinet sedan vila på quintan innan det transporteras till lagren i Vila Nova de Gaia, nära Porto, drygt tio mil därifrån.
– Innan vinet går vidare för lagring gör vi en kvalitetskontroll för att bestämma hur det ska användas. Tack vare tillsatsen av sprit klarar portvin betydligt längre lagring än annat vin och kan vidareförädlas i så många olika stilar och kvaliteter, konstaterar Jorge Ramos.
I de mörka och svala lagren i Vila Nova de Gaia ryms imponerande mängder av portvin i både fat och flaskor, varav de förnämsta är avsedda för Vintage Port och Colheita.
– Vintage Port är en ikon, ett exceptionellt vin som enbart görs av de bästa årgångarna, säger Jorge Ramos. Efter varje skörd väljer vår testpanel ut det bästa vinet från vingården och låter det mogna på fat under två vintrar. Därefter görs en ny provning och om vinet fortfarande håller högsta klass får det sedan mogna på flaska under många, många år.
Även Colheita är ett portvin av högsta kvalitet från ett specifikt skördeår som däremot fått mogna på fat under lång tid, minst sju år, innan det tappas på flaska. Det gör att det till skillnad från Vintage Port är färdigt för konsumtion direkt efter buteljering och inte behöver någon ytterligare lagring.

 

BÅDE COLHEITA OCH VINTAGE PORT HAR I OÖPPNAT SKICK en hållbarhet på flera decennier. Även en öppnad Colheita håller sig i någon eller några månader tack vare att den under sin tid på fat redan genomgått oxidation, medan Vintage Port bör konsumeras inom några dagar efter öppning. Genom att portvin är så mångsidigt kan det även avnjutas på en mängd olika sätt, framhåller Jorge Ramos:
– Portvin kan drickas kylt eller rumstempererat, sommar som vinter, till allt från frukt och nötter till bakverk, desserter och ost. Allt beror på tillfälle och sinnesstämning.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Par i vin

Semester är inte aktuellt för Mary och Stefano Cottini. Paret är alltid i tjänst i familjevineriet i Fumane i Valpolicella. Många andra vinmakare brukar ta lite ledigt i början av året, men då måste de ta hand om de torkade druvorna som så småningom ska bli Amarone.

Fumane är en av de fem viktiga vinorterna i Valpolicella Classico-området i Veneto, öster om Gardasjön i norra Italien. En tisdagförmiddag mitt i sommaren är Fumane en stillsam plats och nästan ingen är ute. Termometern visar 23 grader. På håll hörs motorljudet från en traktor i vinodlingarna, en polisbil rullar sakta förbi torget och stannar utanför baren ”Barraca dal Beppe”.
Men hos Azienda Agricola Scriani på Via Ponte Scrivan är det full fart. Stefano Cottini har precis kommit tillbaka efter en inspektionstur i odlingarna, Mary Cottini går igenom dagens sysslor med personalen och en tidig kund bär vinlådor till sin bil.
– Först ska vi ta en titt på våra nya vinmarker, säger Stefano Cottini och kör fram sin svarta Porsche Cayenne. Vi har länge försökt köpa till mark och har äntligen lyckats, berättar han under färden till Tenuta Monte Corno, ett par mil söderut från Fumane.
De nya odlingarna omfattar tre hektar och hade misskötts i flera år av den tidigare ägaren, som slutligen gick i konkurs.
– Men nu har vi rustat upp dem och i höstas kunde vi bärga den första skörden. Resultatet är tre vita viner i lätt och frisk stil, berättar Stefano Cottini. Vi presenterade dem i början av sommaren och nu ska det bli spännande att se vad kunderna tycker. Men det är de röda vinerna som är Scrianis signum. Företaget startades i början av 1960-talet och bar släktnamnet Cottini fram till för ett tiotal år sedan då Mary – ursprungligen från Schweiz – och Stefano – en bygdens son – tog över.
Båda arbetar hårt och är i princip aldrig lediga, även om Mary Cottini drar sig till minnes några dagar på stranden i Rimini förra sommaren. Eller om det var året innan…
– När andra åker till Gardasjön för att sola och bada åker jag dit för att leverera viner, säger Stefano Cottini och skrattar. Kopplar av gör jag på söndagarna när jag vandrar i vinodlingarna.
Scrianis vinodlingar i Valpolicella – totalt åtta hektar – är planterade i områdets traditionella pergolasystem.
– Druvorna trivs bäst i vindskyddade lägen och i så lite direkt solljus som möjligt, precis som det blir i en pergola, säger Mary Cottini. Vi varierar mellan enkel (vinrankor på en sida av pergolans stomme) och dubbel pergola (rankorna växer åt båda håll och bildar tak.

 

SCRIANI ODLAR TRAKTENS KLASSISKA DRUVOR, det vill säga Corvina, Molinara och Rondinella. I de terrassbyggda odlingslotterna med namn som Bosco, Mandolari och Carpanè, växer också Croatina, Corvinone och Oseleta.
Det fruktigt kraftiga Amarone, som görs på druvor som får torka innan de pressas, är givetvis juvelen i kronan. Det är ett dyrt vin – men det kräver också betydligt mer arbete och tid än vanliga rödviner.
– Vi plockar druvorna för hand när de är perfekt mogna. Våra plockare, som alla är från Fumane, vet precis hur de ska göra, säger Mary Cottini.
De mörkblå druvorna läggs – klase för klase – i luftiga plastbackar som sedan fraktas till något av Scrianis tre torkhus. Där får de torka i upp till 110 dagar. Scriani torkar alltså sina druvor i egen regi till skillnad mot andra vinmakare i Fumane som har en gemensam torkningsanläggning.
– Jag vill ha noggrann koll på hur druvorna utvecklas och kan inte tänka mig att ha dem i någon annans lokal, understryker Stefano Cottini.

 

Vinfo_67_Valpolicella_utvaldartikel

 

EFTER ATT DRUVORNA FÖRSIKTIGT pressats i januari jäser musten i 5 000-liters kägelformade ekfat mellan 30 och 40 dagar. Eftersom druvmusten under den här tiden är i kontakt med skalen behöver ingen jäst tillsättas. Den jäst som finns naturligt på skalen räcker för att det ska jäsa. Därefter flyttas det blivande vinet till 350-liters ekfat där det får mogna i upp till 18 månader innan det hamnar i 2 600-litersfat för ytterligare 10 månader som sedan följs av 6 månader på flaska innan det är klart att säljas!
När Mary och Stefano Cottini visat runt i odlingarna är det dags för mat. Men de väljer inte gourmetrestaurangen Enoteca della Valpolicella runt hörnet. Istället får vi möta riktigt genuin miljö hos Trattoria alla Pineta. I köket lagas maten i en gigantisk öppen spis – servitören är en äldre man och i köket huserar hans mor och syster. I matsalen gäller långbordsprincipen och det är fullsatt vid sen lunchtid. Maten är enkel, rejäl och god!
– Vi har jobbat med Granqvist i 10–12 år, säger Stefano Cottini medan han snabbt äter en rejält tilltagen biff stek. Sverige var nog första landet vi exporterade till.
Sedan växlar han snabbt samtalsämne och kommer in på sina funderingar om hur det ska gå för familjevineriet i nästa generation:
– Jag hoppas att våra tre barn åtminstone har hälften av min och Marys energi när det är dags för dem att ta över. Det är överhuvudtaget svårt att hitta yngre som vill jobba hos oss. Man måste vara född in i den här branschen för att verkligen förstå hur den fungerar.
Efter maten och en kort runda i vinkällaren ska Mary köra en av sönerna till ett slutprov i skolan medan Stefanos mobil ringer samtidigt som han går igenom eftermiddagens sysslor med en medarbetare. Solen lyser över vinodlingarna och det är nästan 30 grader och fuktigt efter ett par regnskurar. Druvorna trivs utmärkt!

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Oh là là, Loire!

Château d’Eternes Saumur Rouge 2014 är en av höstens nyheter på Systembolaget. Det är ett fruktigt rödvin från ett tusenårigt vinslott i Loiredalen, Frankrikes trädgård.

Loire är Frankrikes längsta flod – omkring hundra mil – och den rinner rakt genom landet från öster till väster. Vinområdet Loire följer flodens sträckning och består av delområden med helt olika karaktärer. Längst i öster finns de mest kända – Sancerre och Pouilly-Fumé. Här görs företrädesvis vita viner på Sauvignon Blanc-druvor men även röda Pinot Noirer och en del rosévin.
Nedströms ligger Touraine som är bekant för sina vita Vouvray-viner och de röda Chinon och Bourgueil. Dominerande druvor är Chenin Blanc och Cabernet Franc. De vita vinerna kan vara torra eller söta, medan de röda är läckra med fin karaktär från Cabernet Franc-druvan. Den har vissa likheter med släktingen Cabernet Sauvignon, men i Loire finns drag av paprika och en ton av gräs som gör vinerna lätta att känna igen.
Sedan följer Anjou och Saumur som brukar kallas Frankrikes trädgårdar, bland annat med tanke på många frukt- och bärodlingar. Även i Anjou är det Chenin Blanc som dominerar och i Saumur är det Cabernet Franc. En hel del rosé kommer härifrån och området är också känt för sina mousserande viner.
Framme vid utloppet i Atlanten ligger Pays Nantais, området runt staden Nantes. Där görs friska Muscadetviner av druvan Melon de Bourgogne, som oftast går under beteckningen Muscadet.
Som turistmål är Loiredalen oslagbar med omkring 400 (!) slott att besöka, varav Chenonceau, Blois eller Chambord är bland de mest kända. En stor del av dalen är med på Unescos världskulturarvslista och ses som något av Frankrikes historiska juvel.

 

CHÂTEAU D’ETERNES LIGGER NÅGRA MIL utanför Saumur, ungefär halvvägs till Tours. Slottet har anor så långt tillbaka som 900-talet och var i kyrkans ägo fram till franska revolutionen 1789. Det har bytt ägare många gånger under åren men sedan 1992 är Robert Marteling slottsherre och tillika borgmästare i byn Eternes.
Med stor energi – och mycket pengar – har han låtit renovera både slott och vingårdar. Ett kapell vid infarten till slottet påminner om den kyrkliga historien och tanken är att delar av slottet snart ska bli tillgängligt för besökare som vill uppleva vineriet och bo i slottsmiljö. Vinodlingarna omfattar 35 hektar och består till största delen av den blå Cabernet Franc, men här finns också den gröna Chenin Blanc.
2013 bildades Loire Vins Domaine av fyra vinintresserade slottsägare som vill lyfta områdets viner till nya höjder. Mathilde Giraudet anställdes som vinmakare och med henne i spetsen har kvaliteten höjts avsevärt över hela linjen.
– Jag kommer ursprungligen från Picardie i norra Frankrike och har alltså ingen ankytning till vinvärlden, berättar hon för Vinfo. Det var först på universitetet, där jag studerade biokemi, som jag upptäckte vinet.

 

Vinfo_67_Loire_utvaldartikel

 

EFTER AVLAGD EXAMEN KOMPLETTERADE Mathilde Giraudet med en önologutbildning på vinskolan i Reims. Hon blev inte kvar i Champagne utan hamnade istället i Cognac där hon arbetade några år:
– 2004 kom jag till Anjou och blev ansvarig för driften av Bois Mozé, ett av de fyra slotten som ingår i Loire Vins Domaine-gruppen.
Sedan tiden som student hyser Mathilde Giraudet stor respekt för naturen och det som påverkar miljön. Tankarna på det viktiga arbetet med jorden är något hon nu har med sig till de fyra egendomar som hon ansvarar för.
– Vi samarbetar med organisationen Terra Vitis för att dokumentera varje steg i förändringsprocessen. Vi har minskat skördeuttaget rejält för att på så sätt få bättre druvkvalitet, vi har börjat med sorteringsbord för att kunna sortera druvorna noggrant, vi avstjälkar givetvis alla druvor och vinifierar dem så skonsamt som möjligt. Vi har bytt ut alla pumpar i vineriet, experimenterar med naturlig jäst och målet är att så småningom bara använda oss av den. Slutmålet är en helt ekologisk vinproduktion.
Hon tycker det fungerar bra att ha ansvaret för fyra vinanläggningar. Det mesta av arbetet sker på Château de Varrains och avståndet mellan de olika slotten är som högst sju mil. Till sin hjälp har Mathilde Giraudet ett erfaret gäng som varit med länge både i vingårdar och i källare.
– Jag brinner för appellationen Anjou-Saumur och det är synd att den är så okänd. Här finns det verkligen oupptäckta skatter! Mathilde Giraudet är glad att vinet kommer till Sverige. Men La Suède är nästan okänt land för henne – det enda hon säkert vet är att alkohol säljs i statligt ägda monopolbutiker…

 

Château d’Eternes Saumur Rouge är en av septembers nyheter på Systembolaget. Det är ett fylligt rödvin som till 100 procent görs på Cabernet Franc-druvor. Doften är stor med inslag av mörka bär, smaken är rik och harmonisk med finstämda tanniner.
Druvorna plockades i oktober 2014 och fick efter noggrann selektering jäsa – med ständig omrörning för bästa möjliga skalkontakt – under 19 dagar. Den malolaktiska jäsningen gjordes i december innan vinet fick vila i ståltank sex månader innan det tappades på flaskor.
Saumur Rouge passar fint till de flesta kötträtter samt lagrade hårdostar. Finns i ett stort antal Systembutiker landet runt.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Foto: Mikael Ljungström/Scandphoto. Studio 0500 48 44 40, Mobil 0705 48 40 00

Intresset för ekoviner blir allt större. Bodegas Bocopa i Alicante är en av pionjärerna inom ekologisk vinproduktion i Spanien och lanserade för snart tjugo år sedan Castillo de Alicante som blivit en internationell succé. Nu kommer vinet till Sverige via Granqvist Beverage House.

Alicante på Costa Blanca (vita kusten) är för många frusna nordbor synonymt med milsvida stränder och flödande sol. Men vid sidan om turiststråken finns också en omfattande vinproduktion med en historia som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Framför allt under de senaste decennierna har vinindustrin i regionen genomgått en kraftig upprustning och modernisering samtidigt som flera nya konstellationer sett dagens ljus, som till exempel Bodegas Bocopa i Elda, nordväst om staden Alicante.
Bodegan bildades 1987 efter en sammanslagning av åtta befintliga kooperativ och svarar i dag för cirka 60 procent av den samlade vinproduktionen i Alicante-regionen. Den som hela tiden stått vid rodret är Gaspar Tomas Martinez, en framsynt entreprenör och vinprofil som är mer eller mindre född in i branschen.
Under skolåren hjälpte han ofta till i föräldrarnas vinföretag och byggde på sina kunskaper med en masterexamen inom vinkunskap innan han sedermera rekryterades som vd och chefsönolog till Bodegas Bocopa.
Under de snart 30 åren har Gaspar Tomas Martinez gått i spetsen för flera uppmärksammade satsningar. I början av 1990-talet lanserades till exempel det halvtorra vita vinet Marina Alta av druvan Muscat de Alexandrie, vilket genom åren belönats med åtskilliga utmärkelser. 1996 inleddes så den stora satsningen på ekologiska viner med Castillo de Alicante Red som först i raden.

 

TROTS ATT MÅNGA VINBÖNDER i Alicante av tradition alltid odlat druvor på naturlig väg, utan användning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, möttes initiativet ändå av viss skepsis. För att övertyga skeptikerna skaffade Gaspar Tomas Martinez och kollegan Antoni Santonja, odlingsexpert på Bodegas Bocopa, en egen odlingslott för att visa hur ekologisk odling går till i praktiken.
– Många vinbönder upptäckte då att fördelarna överväger nackdelarna och att det inte är så svårt att anpassa sig till kraven för certifiering. Det har också visat sig att vingårdar som tidigare inte fungerat så bra har fått ett klart kvalitetslyft genom övergången till ekologiska odlingsprinciper, säger Gaspar Tomas Martinez.
Bodegas Bocopas har i dag cirka 200 anslutna odlare som tillsammans brukar cirka 1 000 hektar. Av den totala arealen är 325 hektar, det vill säga drygt en tredjedel, hittills konverterad till ekologisk odling och är certifierad mot både EUs förordning CEE 2092/91 samt schweiziska Biosuisse och amerikanska USDA Organic Agriculture.
– Men de ekologiska arealerna ökar stadigt allt eftersom efterfrågan på ekologiska viner ökar  och allt fler vinbönder inser fördelarna, förklarar Gaspar Tomas Martinez.
Ekoodlingarna är koncentrerade till ett område kring staden Elda som går under benämningen Vinalopo Medio. Här är förutsättningarna för ekologisk odling ytterst gynnsamma. De lätta, väldränerade jordarna i kombination med medelhavsklimat som kännetecknas av kalla vintrar och långa, heta somrar gör att det inte krävs vare sig kemiska växtskyddsmedel eller konstgödsel för att vinrankorna ska må bra.
I de traditionella vingårdarna med Monastrell, där de glest planterade vinrankorna har en genomsnittsålder på 30 år och skördeuttaget är endast 3 000 kilo per hektar, används inte ens konstbevattning.
– Monastrell trivs bäst om den på egen hand får söka sig genom jordlagren på jakt efter näring. I de nyare vingårdarna med internationella druvsorter som Cabernet Sauvignon, Shiraz och Tempranillo används däremot konstbevattning i viss utsträckning. Det är också odlingslotter som redan från början anpassats till de ekologiska kraven, konstaterar Gaspar Tomas Martinez.

 

Vinfo_66_Alicante_utvaldartikel

 

BODEGAS BOCOPA HAR FEM ANLÄGGNINGAR för vinifiering där de handplockade druvorna pressas och musten får jäsa under strikt temperaturkontroll. Under den veckolånga fermenteringsprocessen sker en ständig omrörning av satsen för att åstadkomma ett så fylligt och smakrikt vin som möjligt innan det lagras på rostfria ståltankar.
Buteljering och lagring är koncentrerad till den 4 000 kvadratmeter stora anläggningen i Petrer utanför Elda, som invigdes år 2000. Anläggningen, som ligger alldeles intill motorvägen mellan Alicante och Madrid, inrymmer bland annat tempererade lagringsutrymmen där vissa viner får mogna på fat av amerikansk och fransk ek.
Även i vinerierna har den ekologiska satsningen fått genomslag. Inga kemiska tillsatser är tillåtna och mängden sulfit som tillsätts är ytterst begränsad.
– Visst är det många krav som ska uppfyllas för att ett vin ska kunna klassas som ekologiskt. Ändå är omställningen helt nödvändig. Konsumenterna blir allt mer medvetna och överallt märks en ökad efterfrågan på ekologiska varor, konstaterar Gaspar Tomas Martinez.
För Bodegas Bocopa har satsningen på ekologiska viner också visat sig vara lyckosam – inte bara på hemmamarknaden, utan även på exportmarknaden som svarar för cirka 35 procent av försäljningen.
– Sedan Castillo de Alicante lanserades har vi växt på varenda marknad. Det visar det stora intresse som finns för ekoviner, säger Gaspar Tomas Martinez.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Visa fler