Portvin är en komplex dryck som ger en fantastisk smakupplevelse. Det tycker Fredrik Horn, restaurangchef på tvåstjärniga Oaxen Krog i Stockholm, tillika stor portvinsälskare.

Portvin är utan tvekan en favorit på Oaxens vinlista. Nio av tio gäster beställer portvin – varje dag året runt, förklarar han.
Sedan våren 2016 arbetar Fredrik Horn på Oaxen Krog, den kritikerrosade restaurangen som 1994 öppnade på ön Oaxen i Stockholms södra skärgård, men som 2013 flyttade till Djurgården. Oaxen har ett flertal gånger utsetts till Sveriges bästa restaurang av White Guide och belönades 2014 med en stjärna i Guide Michelin och 2015 med två stjärnor.
Fredrik Horns meritlista är också diger och spänner över flera namnkunniga restauranger. Yrkesbanan inleddes på PM & Vänner i Växjö där han var ansvarig sommelier innan han flyttade till Stockholm och Operakällaren i tre år. Därefter var han restaurangchef på Restaurant Frantzén i tre år innan han kom till Oaxen som restaurangchef förra året
– Portvin har alltid varit ett självklart inslag på Oaxens vinlista, men har möjligen fått en ännu mer framskjuten plats sedan jag började här. Jag försöker alltid se till att det finns bra portvin att välja på, säger han.

 

FREDRIK HORN ÄR EN AV LANDETS främsta vinkännare och han utsågs i oktober till femte bästa sommelier på Gastronomigalan. Passionen för portvin grundlades i och med en resa till Portugal och Dourodalen för många år sedan.
– Det var då jag upptäckte denna fantastiska dryck och fascinerades av hur producenterna med enkla medel kan åstadkomma ett så extremt komplext vin med förmåga att ge en så mångfacetterad smakupplevelse, säger han.
Colheita och Tawny gillar han bäst. Båda sorterna har fått mogna på ekfat under lång tid med skillnaden att Colheita
kommer från en specifik årgång, medan Tawny kan vara en blandning av vin från olika årgångar.
– Personligen gillar jag den fina balansen mellan syra och sötma i kombination med den friskhet som finns i Colheita och Tawny. Visst uppskattar jag även en flasklagrad Vintage Port, men den kan vara lite svårare att matcha med mat, säger Fredrik Horn.
Det mesta av det portvin som beställs av gästerna på Oaxen avnjuts med ostar eller någon chokladdessert. Vinet serveras svalt – mellan 14 och 15 grader – eller i vissa fall ännu kallare.
– Vitt portvin med lite citron och is är en härlig fördrink, säger han. Samtidigt är det skillnad på portvin och portvin. Det gäller att vara noga med kvaliteten, betonar Fredrik Horn:
– Krohn är ett märke som alltid håller vad det lovar. Det är en producent som tillhör legendarerna inom portvinsvärlden och som alltid utmärker sig för sin fina Colheita och Tawny.

 

Här hittar du vårt sortiment av starkvin.

Ädelsöt raritet från bergiga Nahe

Korrell Beerenauslese 2013 från Nahe i Tyskland är en av vinterns nyheter på Systembolaget. Vinet är gjort av sent skördade, skrumpna druvor som drabbats av ädelröta och på så sätt fått extremt hög koncentration av socker och smak!

Nahe är en av de minsta vinregionerna i Tyskland, men icke desto mindre en av de mer traditionsrika. Vinodling har
förekommit i området sedan 700-talet. Ändå var det först 1971 som Nahe definierades som självständig vinregion, så
kallat Anbaugebiet, i den tyska vinlagen. Dessförinnan såldes vinet som vanligt ”Rhenvin”.
Namnet har regionen fått efter den flod som ringlar fram som ett pärlband genom landskapet och som mynnar ut i Rhen vid Bingen längre norrut. Den totala arealen vinodlingar i området uppgår till drygt 4 000 hektar, vilket gör den till den sjunde största i Tyskland, men knappt hälften så stor som närbelägna Mosel.

 

KLIMATET ÄR MILT OCH DE FLESTA vinodlingarna är belägna i söder på floddalens sluttningar, väl skyddade från nordanvinden genom bland annat bergsplatån Hunsrück. Somrarna är som regel regnfattiga – med i genomsnitt knappt 500 millimeter nederbörd per år tillhör Nahe ett av de torraste områdena i Tyskland.
Men det som också gör Nahe unikt är den stora variationsrikedomen av olika jordmån. Trots att floden endast sträcker sig tolv mil före utloppet i Rhen finns över 180 olika typer av markförhållanden representerade – allt från skifferlera till vulkanisk porfyr – vilket saknar motsvarighet i Tyskland.
Detta bidrar i sin tur till att många olika sorters druvor trivs i regionen, även om tyngdpunkten – precis som i övriga Tyskland – ligger på gröna druvor. Mer än tre fjärdedelar av alla viner som produceras i Nahe är vita viner och då framför allt Riesling.

 

RIESLING ÄR ÄVEN DEN DRUVSORT SOM ÄR vanligast i Weingut Korrell Johanneshofs vinodlingar. Vineriet har anor ända sedan 1832 och vingårdar med olika lägen runt om i regionen. Alla druvor plockas för hand och transporteras sedan till vineriet i Bad Kreuznach för fermentering och lagring. De flesta vinerna i sortimentet är torra vita viner, men med de rätta förutsättningarna kan det även bli en del söta viner, till exempel Beerenauslese. Råvaran utgörs då av sent skördade, skrumpna druvor som drabbats av ädelröta och som på så sätt fått extremt hög koncentration av socker och aromämnen.
Normalt skördas inga stora mängder ädelrötade druvor – vissa år inga alls. Men 2013 var ett lysande undantag. I slutet av oktober blev det så varmt och blåsigt att man fick avbryta det vanliga skördearbetet. Druvorna fortsatte mogna och några dagar senare kunde man skörda perfekt ädelrötade Pinot Blanc- och Pinot Gris-druvor som sedan förädlats till
Korrell Beerenauslese – ett högklassigt och smakrikt vin som nu finns till försäljning i de flesta Systembutiker landet runt.

 

Korrell Beerenauslese, nr 2897, pris 149 kronor.
Lanseras på systembolaget 1 december!
Läs mer om vinet här. 

Portvin kräver tålamod

Att framställa ett högklassigt portvin kräver mycket tålamod. Inte nog med att druvorna ska skördas och förädlas – det spritförstärkta vinet ska dessutom lagras i många år för att i lugn och ro kunna utveckla sin fulla arom.

Dourodalen i Portugal är världens äldsta definierade vinregion och fick redan 1756 sina egna vinregler. I dag sker tillverkningen under övervakning av portvinsinstitutet Instituto dos Vinhos do Douro e Porto, som inte bara bestämmer hur odling och vinifiering ska gå till, utan även håller ett vakande öga på lagringen.
Sedan 100 år tillbaka föreskrivs att portvinshusen ska ha sina lager i Vila Nova de Gaia, grannstad till Porto vid den svala Atlantkusten. Längs de smala och branta kullerstensgatorna, på södra sidan av Douroflodens utlopp, ligger nu det ena portvinslagret efter det andra.

 

BAKOM EN TILL SYNES OANSELIG trädörr i de centrala delarna av staden har anrika Krohn sitt stora lager av förnäma viner, däribland Colheita och Vintage Port av olika ålder.
Colheita är ett högklassigt portvin från ett specifikt skördeår som får mogna på ekfat under lång tid, minst sju år, innan det buteljeras och är färdigt för konsumtion.
Vintage Port är en raritet som enbart produceras av de mest exceptionella årgångarna. Vinet lagras först några år på stora träfat innan det buteljeras och därefter lagras på flaska under en lång följd av år, inte sällan flera decennier.
– Vintage Port är en ikon. Efter skörden väljer vi ut det bästa vinet från vingården och låter det mogna på fat under två vintrar. Därefter görs en ny provning och om vinet fortfarande håller tillräckligt hög klass tappas det över på flaska där det får mogna under många år till en Vintage Port alternativt fortsätta lagras på fat i fyra till sex år för att sedan bli till en Late Bottled Vintage, berättar Jorge Ramos, marknads- och försäljningschef på Krohn.
Alla viner från Krohn har sitt ursprung i den egna vingården Quinta do Retiro Novo, nära byn Pinhão, cirka tio mil in i landet från Porto.
På de smala terrasserna görs allt skördearbete för hand och direkt efter skörd transporteras de små tjockskaliga druvorna till vineriet på quintan. Än i dag förekommer att druvorna till de bästa vinerna fottrampas i stora stenkar av granit – allt för att de ska pressas sönder så varsamt som möjligt, utan att kärnorna krossas och gör vinet bittert.

 

NÄR HÄLFTEN AV DET NATURLIGA SOCKRET i druvmusten omvandlats till alkohol stoppas jäsningsprocessen genom att 77-procentig druvsprit tillsätts. Efter en vinter på quintan transporteras vinet till lagren i Vila Nova de Gaia, där det under lång tid får mogna på flaska eller fat. Tack vare tillsatsen av sprit har portvin en lång hållbarhet. Efter öppnandet bör ett fatlagrat portvin som Colheita konsumeras inom en månad, medan en flasklagrad Vintage bör avnjutas vid ett enda tillfälle eller åtminstone inom en eller ett par dagar.


Läs mer om leverantören och produkterna här!

Ljus framtid för friska lätta viner

Trots sina 120-åriga anor har Winzerverein Deidesheim blicken riktad mer framåt än bakåt i tiden. ”Visst står vinindustrin inför stora utmaningar. Men vi ser ljust på framtiden. Vår satsning på lätta, friska, druviga och relativt alkoholsvaga viner ligger helt rätt i tiden”, säger Gerald Niederberger, chef för kooperativet.

Winzerverein Deidesheim är Pfalz äldsta vinkooperativ och grundades 1898 efter att många vinbönder hamnat i svårigheter på grund av missväxt. I dag har kooperativet omkring 350 medlemmar, varav 92 aktiva odlare, som i många fall ärvt marken från tidigare generationer.
För fem år sedan övertog Gerald Niederberger ledarskapet för kooperativet och har sedan dess varit med om att genomföra flera stora investeringar, som till exempel i några nya pressar och tankar. Det som står näst på tur är en uppgradering av buteljeringsanläggningen, bland annat med en ny etiketteringsmaskin och en robot som automatiskt lyfter flaskorna i kartonger.

 

MEN I SIN ROLL SOM LEDARE HAR Gerald Niederberger också att fundera över mer långsiktiga frågeställningar. En av de stora ödesfrågorna handlar om hur kooperativet ska förmå den yngre generationen att ta över när de äldre går i pension.
– Många av våra medlemmar har kommit upp i åren och orkar inte längre bruka marken. Om ingen vill ta över blir konsekvensen att de arrenderar ut sina vingårdar eller helt enkelt säljer dem, vilket kan innebära ett bortfall för kooperativet, förklarar Gerald Niederberger.

I något fall har kooperativet investerat i vinodlingar som blivit till salu. 2011 köptes till exempel åtta hektar av vinodlingen Deidesheimer Grainhübel. Men i takt med att priserna på odlingsbar mark i trakten rakat rejält i höjden har det blivit allt svårare med sådana internaffärer.
För fem år sedan gick det att komma över en hektar för omkring 250 000 euro, men sedan dess har priserna stigit till i genomsnitt 400 000 euro per hektar.
– Den låga räntan har gjort att både vinföretag och privata investerare fått upp ögonen för tillgångar som jordbruksmark. I fjol såldes till exempel en del av den gamla vingården Forster Ungeheuer till ett pris av motsvarande 650 000 euro per hektar. Personligen tycker jag det är helt vansinnigt. Om man räknar hur många flaskor vin den markbiten genererar är en sådan investering omöjlig att räkna hem, understryker Gerald Niederberger.
Fortfarande förfogar kooperativet över omkring 160 hektar som i många fall är topplägen som till exempel Deidesheimer Paradiesgarten och Forster Mariengarten.
Varje odling har sin egen specifika terroir och ambitionen är att i ännu högre utsträckning låta den avspeglas i det färdiga vinet, menar Gerald Niederberger:

– Våra odlingar är välkända begrepp bland vinälskarna. Det är något som vi ska bygga vidare på i vår strävan att skapa toppviner. Bland annat har vi planer på att installera små vinpressar för att kunna framställa exklusiva viner med olika stil i mindre kvantiteter med ursprung på de olika vingårdarna, berättar han.
Trots att traditionerna väger tungt pågår också arbetet med att utveckla helt nya typer av produkter. Ett exempel är rosévinet Rosalie med 2013 som första årgång, som framställs av sex olika druvsorter. Fem av dem pressas och fermenteras tillsammans under noggrann temperaturkontroll och mot slutet av processen tillsätts en noga avvägd del Cabernet Sauvignon för att ge slutlig struktur och balans.
– Rosalie har blivit en stor framgång och det är inte omöjligt att det blir fler produkter i samma stil. Om allt går som planerat kommer vi redan till våren att lansera ett vitt vin som består av en väl avvägd blend av olika druvsorter för att skapa ett lätt, friskt och fräscht vin – perfekt för våren och sommaren, säger Gerald Niederberger.

 

I ARBETET MED PRODUKTUTVECKLING HAR vissa experiment också gjorts med att framställa så kallade spontanjästa viner. Huvuddelen av alla vinproducenter använder annars odlad, förädlad jäst för att få en säkrare fermentering och bättre vin, medan ett fåtal utnyttjar den naturjäst som kommer med druvorna från vingården.
– Vi har några speciella Rieslingviner där vi testat att använda spontanjäsning under en viss del av tillverkningsprocessen för att undersöka om det kan ge upphov till andra smaknyanser. Efter ungefär halva tiden, cirka tio dagar, har vi dock valt att tillsätta odlad jäst för att försäkra oss om att fermenteringen avslutas på ett bra sätt. Spontanjäsning är inget självändamål – det viktigaste är att slutresultatet blir så bra som möjligt, förklarar Gerald Niederberger.
Miljö och hållbarhet är också frågor som kommit allt högre upp på kooperativets dagordning. Om det beror på klimatförändringarna eller andra faktorer är det ingen som vet – men faktum är att druvorna mognar allt tidigare för varje år. I år inleddes skördearbetet den 28 augusti, vilket är mellan 10 och 14 dagar tidigare än för fem, sex år sedan.
För att värna om miljön har kooperativets medlemmar antagit en gemensam miljöpolicy, som bland annat reglerar användningen av bekämpningsmedel. Där ingår att preparaten ska vara skonsamma mot både djur och natur, inte minst bin som är viktiga pollinatörer i vinodlingarna. Tyskland har, liksom Sverige, drabbats av en omfattande bidöd på senare år.
– Några av våra medlemmar har också ställt om till ekologisk odling. Samtidigt är det inte säkert att ekologisk odling alltid är mer miljövänlig. Den kräver till exempel ökar användning av sulfit och koppar. Huvudsaken är att vi arbetar på ett medvetet sätt för att skona miljön, sammanfattar Gerald Niederberger.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här!

Vinerna reflekterar min smak

Sedan åtta generationer producerar familjen Bonfante vin i Nizza Monferrato i Piemonte – så länge att till och med berget där gården ligger fått namnet Bonfante av befolkningen i trakten. Numera är det syskonen Micaela och Marco som för familjetraditionerna vidare. De har gjort sig kända för sina fylliga och smakrika rödviner.

Italien är ett av världens äldsta vinländer med en vintradition som sträcker sig flera tusen år tillbaka. Enbart i regionen Piemonte i nordväst finns tiotusentals vinodlare och massor av små och stora vinerier. Flera med anor som sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden.
I Nizza Monferrato, en liten stad med omkring 10 000 invånare cirka sex mil sydost om Turin, har familjen Bonfante odlat druvor och producerat vin sedan början av 1800-talet.
– Vintraditionerna går så långt tillbaka att familjen fått ge namn åt vinberget som sett mina förfäder växa upp. Bricco Bonfante är numera också namnet på våra förnämsta vingårdar med druvan Barbera som 2012 förärats den högsta kvalitetsklassen DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita), berättar Marco Bonfante.

 

FÖR SYSKONEN MARCO OCH MICAELA BONFANTE har det aldrig varit någon tvekan om yrkesvalet. Ända sedan barnsben har de varit involverade i familjens vinodlingar och vinproduktion. Fram till år 2000 arbetade de på det stora vinhuset Bonfante & Chiarle. Men efter faderns död bestämde de sig för att gå sin egen väg och starta eget. De har nu sin verksamhet högst upp på en kulle i utkanten av staden, vackert omgiven av vingårdar så långt ögat kan nå. Micaela är ansvarig för administrationen, medan Marco håller i försäljning och vinproduktion tillsammans med en handfull anställda samt en konsulterande önolog och en agronom.
– Min filosofi är väldigt enkel och okomplicerad – jag producerar vin som reflekterar min egen smak. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att sälja ett vin som jag själv inte tycker om. Våra viner är med andra ord även mina personliga favoriter, säger han.
Syskonen Bonfante odlar sina druvor i de sand- och kalkblandade lerjordarna på noga utvalda platser runt om i trakten – Nizza Monferrato, Barolo, Gavi och Castellinaldo d’Alba. Förutom de egna odlingarna, som omfattar 23 hektar, arrenderar de också mark från andra vinodlare i och kring Nizza Monferrato.
– De arrenderade vinodlingarna brukas på samma sätt som våra egna. Vi köper inga druvor kilovis utan tar hand om hela skörden. Efter att kontrakten upprättats i juli börjar våra medarbetare med så kallad green harvest och beskär vinstockarna för att reducera skördeuttaget och koncentrera smak och arom till de kvarvarande druvorna, förklarar Marco Bonfante.

 

MARCO BONFANTE ODLAR FLERA AV DE druvsorter som blivit så synonyma med Piemonte, som till exempel de blå Barbera, Albarossa, Nebbiolo och Dolcetto. Det är druvor som ger eleganta och välbalanserade röda viner med frisk och fruktig smak – perfekta som komplement till kraftiga kötträtter, som till exempel stekt och grillat.
Men en av hemligheterna ligger i en ytterst omsorgsfull produktionsprocess i flera steg. Råvaran till storsäljaren Stella Rossa Barbera d’Asti har sitt ursprung i vingårdarna kring Nizza Monferrato. Noga utvalda Barberadruvor plockas för hand innan det sker ytterligare en selektering vid ankomsten till vineriet. Efter pressning och före jäsning får druvorna genomgå så kallad maceration vid endast 6–8 graders temperatur under 36–40 timmar.
– Macerationen före jäsningen har till uppgift att laka ur maximalt med de färg- och smakämnen som finns i druvorna, säger Marco Bonfante.
Därefter går vinmusten vidare till jäsning vid cirka 28 grader innan vinet slutligen får mogna på fat av slavonsk och fransk ek, i många fall mindre fat med en volym på endast 225 liter, så kallade barriques, under åtta månader.
– Ekfaten är till för att ge struktur åt vinet, utan att fatkaraktären för den skull blir alltför dominant. Det gäller att hitta den rätta balansen, påpekar Marco Bonfante.

 

ALBAROSSA ÄR EN RELATIVT OKÄND DRUVA som är resultatet av en korsning mellan Nebbiolo – som används till de kraftfulla Barolo-vinerna – och Barbera. Marco Bonfante har Albarossa i odlingarna runt Nizza Monferrato och förädlar druvorna till bland annat vinet Albarone Piemonte DOC Albarossa på ett minst sagt annorlunda sätt:
– Såvitt jag vet är vi det enda vineriet som producerar Albarossavin av till största delen torkade druvor. Under fyra till sex veckor får druvorna ligga i plastlådor och torka. Därefter pressas de och genomgår maceration vid 6–8 graders temperatur. Efter jäsning i 12 dagar får Albarossan slutligen mogna på ekfat i 24 månader, berättar han.
Resultatet blir ett fylligt, kryddigt och mustigt vin med mjukt avrundade tanniner och lång eftersmak – dessutom med ytterst lång hållbarhet. Vinet är lagringsdugligt i minst 25 år.

 

I VINPRODUKTION FÖREKOMMER DET ATT OLIKA animaliska produkter som till exempel äggalbumin används för att dra till sig partiklar i vinfaten och klarna vinet. Men inte för några av sina viner använder Marco Bonfante sådana klarningsmedel utan endast bentonitlera. Det innebär att även vegetarianer och veganer har möjlighet att avnjuta vinerna.
Marco och Micaela Bonfantes tillverkning kan fortfarande betecknas som småskalig med en årlig produktion på omkring 250 000 flaskor. Vinerna exporteras till stora delar av världen, med tyngdpunkt på Europa, och efterfrågan ökar stadigt.
– Våra stora marknader är Tyskland, Schweiz, Belgien, Storbritannien och Sverige. Men vi exporterar också till avlägsna ställen som Mexiko, Japan och Australien. Under många år har vi arbetat upp ett varumärke som står för kvalitet och pålitlighet, säger Marco Bonfante.

 

Läs mer om leverantören och vinerna här!

Fyllig Furmint från fin terroir

Det vita torra Tokaji Furmint 2015 är en av höstens nyheter från Granqvist i Systembolagets fasta sortiment. Vinet, som produceras av familjeföretaget Evinor, bjuder på stor fräschör och fruktighet. Du kan med fördel avnjuta det till fisk, skaldjur, bufférätter och som apéritif.

Tokaj-Hegyalja anses vara Ungerns äldsta vinregion med anor som går tillbaka ända till 900-talet. Den druva som återfinns i de flesta odlingar är Furmint – som bland annat utgör huvudråvara i de söta aszú-vinerna – men som också används i allt högre utsträckning till de torra, friska vita vinerna från regionen.
– Det söta aszú-vinet har sin plats i sortimentet och i exempelvis Kina är det fortfarande mycket populärt. Men för vår del har fokus allt mer kommit att flyttas mot de torra, vita vinerna, säger Gábor Simkó på Evinor.
Gábor Simkó representerar tillsammans med systern Kitti andra generationen på Evinor. Företaget grundades 1994 av fadern Sándor Simkó som – efter universitetsstudier i vinframställning och flera års anställning på olika vinfirmor i trakten – bestämde sig för att starta eget med tonvikt på kvalitetsvin.
Regionen Tokaji-Hegyalja består egentligen av ett trettiotal olika vinbyar med byn Tokaj som centralort. Evinor har sitt säte i Tolcsva, en liten by med strax under 2 000 invånare, som brukar betraktas som en av de viktigaste i regionen.
De flesta av familjens vingårdar är belägna på berget Kincsems sluttningar strax utanför byn, frånsett några som finns i Sárospatak, någon mil längre norrut.
– För varje år har vi utökat våra odlingar och totalt har vi nu 25 hektar. Alla odlingar har söderläge, vilket ger druvorna goda förutsättningar att mogna och utveckla sin fulla arom, berättar Gabór Simkó.

 

DET SOM GÖR TOKAJI-HEGYALJA SÅ UNIKT är den speciella terroiren. Marken är vulkanisk och mineralrik och klimatet milt med långa, heta somrar och milda höstar med fukt från floden Bodrog. – Det unika mikroklimatet med en kombination av värme och hög luftfuktighet är hemligheten till att druvorna angrips av ädelröta och kan användas till våra söta aszú-viner, men bidrar också till den fylliga smaken på inte minst Furmint, förklarar Gábor Simkó.
I sina odlingar har familjen Simkó flera av de druvsorter som blivit så förknippade med regionen – förutom Furmint även Sárga Muskotály och Hárslevelu. Alla druvor skördas för hand och ett första urval och kvalitetsbedömning görs redan i vingårdarna. Skördesäsongen är lång och pågår under i princip hela hösten.
– Arbetet inleds i början av september med skörd av Sárga Muskotály, som är en tidig sort av muskatdruvor, och avslutas inte förrän i mitten av november med de ädelrötade druvor som ska användas till aszú-vin. Dessemellan plockar vi bland annat de Furmint-druvor som används till vårt torra, vita vin, berättar Gábor Simkó.
Några bekämpningsmedel eller andra kemikalier används inte – både vinodling och vinframställning sker på en så naturlig väg som möjligt. Inte heller vid vinifieringen tillsätts någon odlad, förädlad jäst.
– Om man som vi använder druvor av god kvalitet är den naturliga jästen som finns i druvskalen fullt tillräcklig. Denna spontanjäsning sker visserligen i en långsammare takt, men bibehåller mer av den naturliga smaken, förklarar Gábor Simkó.

 

DRUVORNA TILL DET TORRA TOKAJI FURMINT som nu finns på Systembolaget kommer från odlingarna på sydsluttningarna av Kincsem-berget och förädlas i familjen Simkos vineri till ett högklassigt vin med mineralitet och komplex doft och smak med inslag av mogna äpplen och päron. Sex månaders lagring på tre till fem år gamla 225-liters ekfat bidrar dessutom till en lätt ton av vanilj.
– Den väl strukturerade syran gör vinet exceptionellt lagringsdugligt. En Furmint kan avnjutas som ungt vin och behöver ingen lagring. Men det har också visat sig att Furmint bara blir bättre med åren och uppvisar sina allra bästa sidor efter fyra till sex år, konstaterar Gabor Simko.

Tokaji Furmint, nr 6214, pris 89 kronor.
Lanseras på systembolaget 1 september!
Läs mer om vinet här. 

Lennarts favoritbubbel

Förgyll sommarens fester med äkta bubbel i glasen! Haton Brut Classic är en prisvärd torr champagne som passar lika bra till buffén som apéritif på egen hand, säger Lennart Granqvist på Granqvist Beverage House.

Champagne Haton Brut Classic är en så kallad ”blancs de noirs” (vitt av svart), där råvaran enbart utgörs av de blå druvorna Pinot Meunier, (60 procent) och Pinot Noir (40 procent). Båda har ljust fruktkött och genom att druvorna pressas försiktigt med minimal skalkontakt går det att framställa ett ljust, nästan vitt vin av blåa druvor.

– Med en druvblandning av endast Pinot Meunier och Pinot Noir, utan inslag av den gröna druvan Chardonnay, får Haton Brut Classic en väldigt rik och fyllig doft och smak – ändå med tillräcklig syra, konstaterar Lennart Granqvist på Granqvist Beverage House.

Champagne Haton är ett anrikt familjeföretag som i dag drivs av fjärde generationen under ledning av Jean- Noël Haton och sonen Sébastian. Familjen har cirka 20 hektar vinodlingar i Vallée de la Marne – floden Marnes dalgång – men köper också druvor från andra odlare i distriktet. Flera av odlingarna ligger i lägen som är klassade som Grand Cru och Premier Cru.

 

HATON BRUT CLASSIC FRAMSTÄLLS genom att varje druvsort skördas för sig och vinifieras separat innan druvmusten sedan får jäsa som ett vanligt, stilla vin i rostfria tankar. I hela 24 månader får grundvinet vila på jästfällningen innan vinet buteljeras och druvsorterna blandas till en väl avvägd cuvée. Efter en slutlig jäsning på flaska blir slutresultatet en klassisk, torr champagne med strukturerad balans och fin mousse.

– Att grundvinet får ligga på jästfällningen under så lång tid är ett tydligt tecken på att kvalitet går före kvantitet. Det är under den tiden som champagnen får sin rika och fruktiga doft och smak med inslag av rostat bröd och de små fina bubblorna, säger Lennart Granqvist.

 

Haton Brut Classic (Nr 77637, pris 249 kronor i beställningssortimentet) är ett vin i yttersta toppklass och har fått 89 poäng av 100 möjliga av det amerikanska vinmagasinet Wine Spectator.

Granqvist Beverage House har ytterligare två viner från Champagne Haton i beställningssortimentet:
Haton Brut Reserve (Nr 77570, pris 279 kr) och Haton Brut Rosé (Nr 77621, pris 299 kr).

Champagne Cuvée de Pompadour från familjevineriet Ellnér i Epernay är en annan torr champagne – dessutom till riktigt bra pris (Nr 7395, pris 215 kr).

Casa Martelletti Atmosphere Spumante är ett torrt mousserande vin från Piemonte i norra Italien. (Nr 77439, pris 115 kr).

Premiere Sekt  från Rüdesheim i sydvästra Tyskland är ett halvtorrt mousserande vin som kostar endast 85 kr. (Nr 87077).

Syskonen fick ta över vingården

Efter över 50 år som vinmakare har Gianni Voerzio i Piemonte dragit sig tillbaka och överlåtit den traditionsrika familjefirman till betydligt yngre krafter – syskonen Federica och Mirko Martini, 25 år.
– Vi har stor respekt för traditionerna samtidigt som vi strävar efter att bli ännu bättre.

Piemonte – ”landet vid bergets fot” – är sedan årtusenden tillbaka välkänt för sin goda mat och sina goda viner. I så gott som varenda liten by finns en eller flera vinproducenter, varav flera gått i arv i generationer. På 1950-talet grundade Giacomo Voerzio en vinfirma i La Morra, utanför staden Alba, som sedan övertogs av sonen Gianni Voerzio som drivit den tillsammans med hustrun Franca.

Under sin aktiva tid var Gianni Voerzio med om mer än 50 vinskördar innan han för några år sedan bestämde sig för att trappa ned. Men eftersom han inte har några barn fanns heller ingen naturlig arvtagare, utan försäljning av rörelsen framstod som enda alternativet.

– Vi hade hört talas om Giannis planer på att dra sig tillbaka, men kände också till hans kvaliteter som vinmakare och hans fina viner som nått världsrykte. Därför inledde vi en diskussion som utmynnade i att vi fick möjlighet att köpa rörelsen, trots att han kunnat sälja den till någon annan, förklarar Federica Martini.

 

TVILLINGARNA FEDERICA OCH MIRKO MARTINI har trots sina unga år både lång erfarenhet och stora kunskaper om vinframställning. De kommer från en gammal vinmakarfamilj i Piemonte och har skaffat sig en stadig teoretisk grund att stå på med universitetsexamina inom önologi respektive gastronomi.

– Vi är mer eller mindre födda in i vinvärlden och har alltid burit på drömmen om att starta eget – helst tillsammans. Därför är vi tacksamma för att Gianni gav oss chansen, säger Federica Martini.

2015 övertog de Agriviticola Gianni Voerzio, som döptes om till VoerzioMartini. I två år fortsatte Gianni Voerzio att arbeta tillsammans med syskonen, men från och med i år står de på egna ben – om än med Gianni Voerzio som konsult och rådgivare när så behövs.

Vad betyder ägarskiftet?
– Inte så mycket hittills. Vi håller visserligen på att renovera vineriet och plantera vinrankor på ytterligare en hektar. Men på det hela taget fortsätter vi som förut. Vi har stor respekt för det förflutna och strävar efter att förvalta traditionerna, understryker Federica Martini.

VoerzioMartini har cirka 6,5 hektar vinodlingar kring La Morra, en av byarna som ingår i världsberömda Barolo. Området är känt för sina fylliga, strama och koncentrerade rödviner som av många betraktas som de främsta och mest prestigefyllda i hela Italien.

Barolovinerna produceras av druvsorten Nebbiolo som trivs utmärkt i den tunga sandblandade, ändå kalkrika, lerjorden på sluttningarna, och det behagliga klimatet. Sommartid går temperaturen sällan över 32 grader och på vintern blir det som regel lägst 10 minusgrader.

Federica och Mirko Martini använder en speciell klon av Nebbiolo som heter Michet.
– Michet ger mindre druvor än de flesta andra kloner, men samtidigt en betydligt mer koncentrerad smak, förklarar Federica Martini.

Syskonen Martini har även flera andra lokala druvor i sina odlingar – de blå Barbera, Freisa och Dolcetto och de gröna Arneis och Moscato.

– Dolcetto ger ett medelfylligt och smakrikt vin som allmänt betraktas som ett vardagsvin. Men även för vår Dolcetto, som vi kallar Rochettevino, eftersträvar vi högsta möjliga kvalitet. Vi är förmodligen ensamma om att odla Dolcetto på odlingslotter som egentlige är avsedda för Nebbiolo, säger Federica Martini.

De flesta odlingslotter ligger på 400–450 meters höjd och vinstockarna har en genomsnittsålder på omkring 40 år. I vingården La Serra, där Nebbiolodruvorna växer, planterades vinrankorna 1971.

 

ALLA DRUVOR PLOCKAS VARSAMT FÖR HAND och läggs försiktigt i små plastlådor för att inte krossas innan de anländer till vineriet för sortering, pressning och jäsning under ett par, tre veckor, beroende på vintyp.

Barolo DOCG La Serra exempelvis jäses under 14–15 dagar i temperaturkontrollerade ståltankar innan musten får genomgå så kallad maloaktisk jäsning under en månads tid, då den hårda äppelsyran omvandlas till mjukare mjölksyra. Slutligen lagras vinet på små 225-litersfat av fransk ek, så kallade barriques, under tre år samt två månader på flaska.

Barolon är färdig för konsumtion när den släpps till försäljning fyra, fem år efter skörd. Men samtidigt är det ett ytterst lagringsdugligt vin med en hållbarhet på minst 20 år.

VoerzioMartini har en småskalig produktion där syskonen sköter de flesta sysslor tillsammans med en anställd som varit med i rörelsen sedan över 15 år. Produktionen uppgår till totalt cirka 50 000 flaskor årligen, men försäljningen ökar stadigt och målet är att komma upp i 80 000–100 000 flaskor, bland annat genom ökad satsning på export.

– Visst har vi ambitionen att bli större – men aldrig större än att vi kan behålla den höga kvaliteten på våra viner, säger Federica Martini.

 

Roterad Barolo DOCG La Serra Voerziomartini

Roterad Dolcetto d'Alba DOC Rochettevino Voerziomartini

Barolo DOCG La Serra Voerziomartini och
Dolcetto d’Alba DOC Rochettevino Voerziomartini
Läs mer om vinerna här!

 

Castelão betraktas allmänt som känslig och svårodlad. Men i Xavier Santanas vinodlingar på halvön Península de Setúbal, strax utanför Lissabon, stortrivs druvan och ger fräscha och fruktiga viner med toner av plommon, vanilj och kakao.

För många vinälskare är Península de Setúbal synonymt med det klassiska spritförstärkta dessertvinet Moscatel de Setúbal. Och visst finns ett stort utbud av söta muscatviner, men även många vanliga bordsviner av hög klass med ursprung i vinodlingarna på den portugisiska halvön.

Det största distriktet i Península de Setúbal är Palmela, som omfattar drygt 6 000 av totalt 9 500 hektar i området. Vinodlingarna ligger på de torra sandslätterna och bergssluttningarna kring staden Palmela och det är just här i den karga jorden som den svårodlade druvan Castelão trivs som allra bäst.

– För att Castelão ska bli riktigt bra krävs näringsfattiga och väldränerade jordar – som i Palmela. Den kalkrika lersandjorden i kombination med de torra och heta somrarna ger perfekta odlingsbetingelser och möjligheter att skapa viner som är lika koncentrerade och smakrika som eleganta och fräscha, säger vinmakaren André Santana Pereira, fjärde generationen på Xavier Santana.

 

XAVIER SANTANA ÄR ETT FAMILJEFÖRETAG som grundades av sin namne 1926. Vid 26 års ålder övertog han familjens egendom utanför Palmela, där det bland annat fanns en vinodling. Den unge Xavier Santana började omedelbart att producera vin av druvor både från den egna gården och andra kontrakterade odlare i trakten som han sedan sålde på fat till uppköpare i Lissabonområdet.

Efter Xavier Santanas bortgång 1969 bildades familjebolaget Xavier Santana Sucessores med svärsonen Rodolfo Pereira i spetsen. Rodolfo Pereira nöjde sig inte med att fortsätta som en liten lokal producent, utan satsade hårt på att utöka både kundkrets och produktion. Några år senare förvärvade han för egna medel vingården Quinta do Monte Alegre i Fernando Pó, ett par tre mil österut, som också ingår i Palmela-distriktet. Gården, som bland annat omfattar 46 hektar vinodlingar och ett toppmodernt vineri, har ett nära samarbete med Xavier Santana.

Men fortfarande var det vin på fat som var Xavier Santanas huvudprodukt. Först 1990, efter att Rodolfo Pereiras son, Fernando Santana Pereira, tagit steget in i företaget togs beslutet att lansera en serie buteljerat vin under eget varumärke – både vanligt bordsvin och sött muscatvin.

– Det visade sig vara ett lyckat drag. Xavier Santana har därefter gjort sig känd som en av de främsta kvalitetsproducenterna i Palmela med åtskilliga guld- och silvermedaljer i nationella och internationella vinmästerskap på meritlistan, konstaterar André Santana Pereira.

 

VINODLINGARNA I PALMELA OCH FERNANDO PÓ omfattar i dag tillsammans cirka 100 hektar och representerar som så många andra traditionella odlingar i Portugal en mångfald av olika druvsorter. Här finns allt från välkända, internationella storheter som Syrah och Cabernet Sauvignon, men även lokala sorter som Moscatel-Graúdo och Moscatel Roxo.

Den druvsort som ändå dominerar och svarar för hälften av arealen är Castelão. Enligt de portugisiska vinlagarna måste ett vin i den högsta kvalitetsklassen DOC (Denominacão de Origem, Controlada) med ursprung i Palmela innehålla minst 67 procent Castelão, även om de flesta viner har en betydligt högre andel än så.

– Castelão är definitivt min personliga favorit, säger André Santana Pereira. Perfekt anpassad till vår terroir och med stabil avkastning – år efter år. Druvorna är av högsta klass och ger rika möjligheter att skapa olika typer av viner. Tidigt plockade druvor kan med fördel användas för produktion av till exempel rosé och mousserande vin.

Efter skörd förädlas råvaran till vin på två olika ställen: Vid Xavier Santanas anläggning i Palmela produceras de söta muscatvinerna och vid vineriet på Quinta do Monte Alegre de vanliga bordsvinerna – samtliga DOC-klassade. Den totala produktionen uppgår till omkring 800 000 liter vin per år.

Ett av vinerna som har sitt ursprung på Quinta do Monte Alegre är det röda Xavier Santana DOC Palmela 2015, som nu finns på Systembolaget. I likhet med många andra portugisiska viner produceras det av en blandning av olika druvor. Castelão utgör visserligen basen, men balanseras upp av Alicante Bouschet (10 procent) och Aragones (5 procent).

De noga utvalda druvorna fermenteras först i ståltankar under ständig omrörning för att ge vinet lång skalkontakt innan det får fortsätta jäsa under lång tid och strikt temperaturkontroll. Slutligen lagras vinet på nya och två år gamla fat av fransk och amerikansk ek.

– Den perfekt avvägda druvblandningen resulterar i ett friskt och fruktigt vin med sammetslena tanniner och trevlig avrundning – ett vin som med fördel kan avnjutas tillsammans med de flesta maträtter, förklarar André Santana Pereira.

 

Roterad Xavier Santana

Xavier Santana DOC Palmela, nr 2530, pris 79 kronor.
Finns att köpa på de flesta av Systembolagets butiker.
Läs mer om vinet här. 

Inte lätt att tillverka vin utan sulfit

Em’s Table är ett rustikt matbord från slutet av 1800-talet som gått i arv i familjen Hooper i sex generationer. Men det är också namnet på de ekologiska viner, däribland en sulfitfri Shiraz, som tillverkas av Rod och Em Hooper på Macaw Creek i Gilbert Valley i Australien.

Macaw Creek är en anrik vingård som varit i familjen Hoopers ägo sedan den 1855 förvärvades av Rod Hoopers farfars farfar Samuel och farmors farmor Jane. Under åren 1880–1890 planterades vinrankorna och i slutet av 1880-talet var vineriet klart.

– År 1882 skaffade Samuel och Jane ett rejält matbord i cederträ. Det har allt sedan dess stått i centrum för massor av middagar och fester och blivit en symbol för livets höjdpunkter med god mat, gott vin och fin gemenskap med släkt och vänner. Därför var det naturligt att det fick ge namn åt ekologiska viner som också är förknippade med bordets fröjder, säger Rod Hooper.

Under några årtionden i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet pågick vinproduktionen vid Macaw Creek som bäst. Men 1915, något år efter första världskrigets utbrott, fick den ett abrupt slut.

Inte förrän Rod Hooper återvände till hembygden 1992 efter en forskarkarriär på Charles Sturt University väcktes vintraditionerna åter till liv på Macaw Creek. Under sin tid på universitetet hade han utvecklat en metod för tillverkning av viner utan sulfit och andra konserveringsmedel.

Vin är annars relativt fritt från tillsatser. Men för att bibehålla kvaliteten och förlänga hållbarheten tillsätts sulfit eller svaveldioxid – som det också kallas – till både konventionella och ekologiska viner, förutom den sulfit som uppkommer naturligt under jäsningsprocessen.

– En nära vän som är överkänslig för sulfit frågade mig om det är möjligt att tillverka ett helt sulfitfritt vin. Det blev upprinnelsen till min forskning och sedermera en av grundpelarna i vår affärsidé, berättar Rod Hooper.
Tyngdpunkten i sortimentet ligger på ekologiska viner, som är certifierade av NASAA, Australian and International Organic Certifier. Tre av dem är fria från sulfit, däribland
Premium Organic Shiraz.

Är det svårt att tillverka ett sulfitfritt vin?
– Very hard, svarar han. Varenda detalj är avgörande. Rod Hoopers metod går, enkelt uttryckt, ut på att använda en speciell sorts jäststammar som inte producerar naturlig sulfit. För att undvika oxidation täcks också vinet under tillverkning och lagring med kolsyreis samt sterilfiltreras före buteljering för att eliminera alla jästbakterier.

– När väl vinet är tappat på flaska är kvaliteten säkrad och vinet åldras sedan på samma sätt som ett konventionellt vin. Nyligen provade jag ett sulfitfritt vin från 2008 och kunde konstatera att det fortfarande hade samma komplexitet som våra andra viner, säger Rod Hooper.

Macaw Creek har sina vingårdar i hjärtat av Gilbert Valley, granne med de välkända områdena Clare Valley och Barossa Valley, norr om Adelaide i södra Australien. Arealen är cirka 10 hektar och den kalkrika marken som är täckt med ett lager lerjord ger utmärkta förutsättningar för druvsorter som Shiraz, Cabernet Sauvignon, Viognier, Semillon, Malbec och Riesling. Vintrarna är nederbördsrika och somrarna torra och heta.

– Ett perfekt klimat för ekologisk odling, säger Rod Hooper. Den låga luftfuktigheten gör att druvorna inte angrips av sjukdomar och därmed krävs heller inga bekämpningsmedel.

Vineriet är inrymt i den byggnad som uppfördes av Rod Hooper’s förfäder i slutet av 1800-talet. Där tillverkar nu Rod och Em Hooper sina viner på ett småskaligt, hantverksmässigt sätt, däribland de som är fria från sulfit.

SULFITFRIA VINER ÄR RELATIVT OVANLIGA på marknaden och vinerna från Macaw Creek har väckt berättigad uppmärksamhet.

– Trots att vi inte gjort någon marknadsföring av dem har vi dubblerat försäljningen av till exempel Em’s Table Shiraz de senaste två åren. Därför är det inte uteslutet att det kan bli fler framöver. Det som i så fall står näst på tur är en ekologisk och sulfitfri Cabernet Sauvignon, säger Rod Hooper.

De ekologiska vinerna har också tilldelats flera prestigefulla utmärkelser genom åren. Em’s Table Riesling utsågs till Australian Organic Wine of the Year 2015 och Em’s Table Shiraz fick fyra av fem stjärnor i det australiska vinmagasinet Winestate 2014 och utsågs av tidningen till Bästa Köp i augusti 2016.


Text
 Leo Olsson Foto Macaw Creek Wines

 

ems-flaskor

 

EM’S TABLE:S VINER PÅ SYSTEMBOLAGET

Em’s Table:s två viner finns  nu också på Systembolaget. De ingår i beställningssortimentet.

Em’s Table Premium Organic Shiraz 2013
. Sulfitfri. Har fått omdömet ”Bästa Köp” av tidskriften Winestate Magazine i augusti i år. Vinet har mörkröd färg med violetta inslag, stor doft med toner av cederträ, vanilj, björnbär och lakrits. Mjuk och rund smak med avrundade tanniner och stor fruktighet. Passar fint att dricka till lamm, gris, nöt och vilt samt till lagrade hårdostar och bufférätter. Nr 70045, pris 160 kr.

Em’s Table Premium Organic Riesling 2015. Låg halt av sulfit. Vinet är flerfaldigt prisbelönat och har bland annat fått utmärkelsen Australian Organic Wine of the Year 2015. Det har fin ljusgul färg med gröna stänk, rik doft med inslag av citrus och lime. Välbalanserad smak med fruktiga toner. Passar perfekt att dricka till fisk och skaldjur, bufféer, vitmögelostar samt på egen hand. Nr 75518, pris 146 kr.

 

För familjen Haton i Champagne har kvalitet alltid gått före kvantitet. Vineriet fyller snart 90 år men det är först nu de tar steget utanför Frankrike med sina viner – som har sitt ursprung i de välskötta vinodlingarna utanför Damery.

I Champagne i norra Frankrike finns tusentals tillverkare av den världsberömda dryck som kommit att förknippas med lyx och flärd. Men många champagnehus har med tiden samlats i jättelika konglomerat med flera varumärken under samma tak och export över hela världen. De mindre, oberoende familjeföretagen som till exempel Champagne Jean-Noël Haton är lätt räknade.

– I förhållande till de stora företagen är vi ytterst små – ändå ett av de största fristående familjeföretagen i Champagne med våra femton anställda, säger exportchefen Cathy Campana.

Champagne Jean-Noël Haton har gamla anor och sitt ursprung i den rörelse som grundades redan 1928 av Octave Haton. Företaget har därefter gått i arv inom familjen och drivs i dag av fjärde generationen under ledning av Jean-Noël Haton med sonen Sébastien vid sin sida, vilka delat upp ansvaret sinsemellan. Jean-Noëls fokus ligger på vinodlingarna där han strävar efter att uppnå högsta möjliga kvalitet i kombination med största möjliga miljöhänsyn, medan Sébastiens ansvarsområde främst är inriktat på vineri och vinkällare.

– Trots att Jean-Noël är pensionär sedan ett par år tillbaka har han ingalunda slagit av på takten. Det är inte ovanligt att man tidigt på morgnarna hittar honom ute i odlingarna för att titta till vinrankorna, berättar Cathy Campana.

CHAMPAGNE ÄR ETT AV VÄRLDENS NORDLIGASTE vinområden och är i sin tur uppdelat i fem olika distrikt – alla med sin egen speciella terroir, det vill säga mikroklimat och markförhållanden. Champagne Jean-Noël Haton, som har sitt säte i byn Damery, några mil söder om ”champagnehuvudstaden” Reims, ligger i Vallée de la Marne – floden Marnes dalgång – och är det distrikt som ligger allra längst i söder i Champagne. Marnedalen är framför allt känd för de blå druvorna Pinot Noir och Pinot Meunier, som trivs utmärkt i den kalkhaltiga jorden, och som tillsammans med den gröna druvan Chardonnay ger cuvéen, vinblandningen, en perfekt balans.

– Chardonnay ger champagnen sin elegans, medan Pinot Noir och Pinot Meunier tillför fyllighet och fruktighet, förklarar Cathy Campana.

Totalt har Champagne Jean-Noël Haton 20 hektar egna vingårdar utspridda på sex olika byar – Damery, Boursault, Fleury la Rivière, Vauciennes, Hautvillers och Cuchery – men köper också en hel del druvor från andra vinbönder i trakten.

– Flera odlingar representerar toppskiktet i Champagne och är klassificerade som Grand Cru och Premier Cru, säger Cathy Campana.

vinfo05a

I VALLÉE DE LA MARNE HAR VÄDRET
hittills under året varit osedvanligt växlingsrikt. Under våren och sommaren kom stora nederbördsmängder, men avlöstes av några heta veckor i augusti.

– Kvaliteten på årets skörd var överlag god, men avkastningen blev något lägre än vanligt – i genomsnitt 9 700 kilo per hektar mot normalt cirka 10 000 kilo, till följd av regnet, förklarar Cathy Campana.

För några år sedan invigde Champagne Jean-Noël Haton ett helt nytt vineri. Det är utrustat med bland annat tre pneumatiska druvpressar och 96 temperaturkontrollerade rostfria ståltankar. Tillverkningsprocessen följer champagnemetoden – méthode champenoise eller méthode traditionelle – som är ett krav för att det mousserande vinet ska få kallas champagne.

Varje druvsort pressas separat och druvmusten får sedan jäsa som ett vanligt, stilla vin under några månader. Efter att de olika sorterna blandats till en väl avvägd cuvée och vinet buteljerats tillsätts socker och jäst som startar en andra jäsning och ger upphov till de fina bubblorna. Under lagringstiden vrids flaskorna för att samla jästfällningarna vid korken innan flaskhalsen kyls ned och den frusna isproppen skjuts ut tillsammans med jästsedimentet. Slutligen fylls flaskorna upp med ett sötare vin, beroende på önskad stil på den färdiga champagnen.

Enligt de strikta regler som gäller måste den andra jäsningen på flaska omfatta minst 15 månader. Men på Champagne Jean-Noël Haton får vinet mogna betydligt längre än så.

– Ju längre lagring, desto mer komplex och välbalanserad blir smaken. Därför är minimilagringstiden för vår standardchampagne två år och för vår årgångschampagne fem år. Men det finns inget maximum – bara ett minimum, understryker Cathy Campana.

SATSNINGEN PÅ KVALITET HAR också gett gott resultat i form av åtskilliga prestigefulla utmärkelser genom åren. Senast 2015 fick Brut Rosé och Brut Réserve 91 poäng av 100 möjliga av det amerikanska vinmagasinet Wine Spectator och Brut Classic erhöll en silvermedalj vid International Wine & Spirit Competition.

Men under alla år har Champagne Jean-Noël Hatons produkter varit förbehållna den inhemska marknaden. Det är först nu som man tagit steget utanför de franska gränserna och inlett en satsning på export, bland annat till Sverige.

– Vi har insett att det är hög tid att ta sig ur gamla hjulspår och ge fler möjlighet att avnjuta en god champagne, förklarar Cathy Campana.

Vad är hemligheten bakom en god champagne?
– Passion och tålamod i kombination med bra råvaror och en väl avvägd cuvée. Vi har allt det, svarar hon.

Text Leo Olsson Foto Jeremie Leconte m fl

 

TRE CHAMPAGNER I BESTÄLLNINGSSORTIMENTET

 

haton

Champagne Jean-Noël Haton Brut ClassicChampagnen är lagrad minst två år och bjuder på fin fruktighet med fina toner av citrus och blommor. Välbalanserad med lång eftersmak. Nr 77637, pris 250 kr.

Champagne Jean-Noël Haton Brut Réserve
. Lagrad minst tre år. Stor doft av vita persikor och apelsinblom, generös smak och utomordentlig mousse. Nr 77570, pris 280 kr.

Champagne Jean-Noël Haton Brut Rosé
. Stor doft med toner av jordgubbar och röda vinbär, välbalanserad smak med lätt rostad ton, generös eftersmak. Nr 77621, pris 300 kr.

 

 

En torr Tokajer

Tokaj har i århundraden varit förknippat med de söta aszú-vinerna. Men på senare år har det också kommit en allt stridare ström av torra vita viner av hög klass med ursprung i området. Chateau Derezsla Furmint Dry är en god nyhet på Systembolaget i december.

I över 300 år har det söta aszúvinet framställts i Tokaj i nord- östra Ungern. Mikroklimatet i dalgången mellan Tokajberget och Karpaterna, med långa, heta somrar, milda höstar och fukt från floderna Tisza och Bodrog, ger idealiska förutsättningar för att druvorna ska angripas av så kallad ädelröta och få en hög koncentration av socker och aromämnen.

–Men att producera aszúvin är extremt riskfyllt. Det finns inga garantier för att det blir några ädelrötade druvor alls. Produktionen av torrt vitt vin är därför ett bra sätt att sprida riskerna, säger Gábor Weiner, marknadschef för Chateau Dereszla.

Regionen Tokaj består egentligen av ett trettiotal små byar med totalt ett 50-tal vinproducenter. Chateau Dereszla är en av de äldsta i området med anor sedan tidigt 1400-tal och ägs sedan år 2000 av familjen d’Aulan från Champagne i Frankrike. Företaget är världsberömt för sina aszú- viner, men har på senare år växlat upp sin produktion av torra vita viner med tonvikt på den inhemska druvan Furmint.

–Försäljningen av våra ädelsöta viner ökar stadigt år från år. Men det är ändå ingenting mot våra torra vita viner som väckt ett enormt stort intresse både på den inhemska marknaden och exportmarknaden. En bidragande orsak är givetvis våra flera hundra år gamla vintraditioner. Tokaj är ett starkt varumärke som förknippas med absolut högsta kvalitet, konstaterar Gábor Weiner.

CHATEAU DERESZLA HAR SINA vinodlingar utspridda på över 40 olika ställen i det andlöst vackra landskapet som sedan 2002 finns med på Unescos världsarvslista. Jorden är mineralrik och marken bitvis täckt med ett flera meter tjockt lager av lössjord, avlagringar av gamla flodbottnar. Den totala arealen uppgår till cirka 120 hektar, varav huvuddelen arrenderas eller drivs av kontrakterade odlare.

–Vår styrka ligger i det breda spektret av olika vingårdar – i olika väderstreck och på olika höjder. Det gör att vi nästan alltid får tag på bra druvor, säger Gábor Weiner.

Druvorna plockas för hand och de enda maskiner som används på bergsluttningarna är traktorer för att transportera druvorna till vineriet. Några bekämpningsmedel eller andra kemikalier förekommer heller inte i odlingarna.

Sedan lång tid ligger vineriet vid vägkorsningen i den lilla byn Bodrogkeresztúr vid foten av Tokajberget. Där finns även vinkällaren som vindlar sig iväg flera kilometer under berget och som framför allt används för lagring av aszúviner – först på ekfat och därefter på butelj.

MEN SÅ SENT SOM FÖRRA ÅRET KOMPLETTERADES verksamheten med ytterligare en anläggning längre upp på bergssluttningen, nära den egna vingården Henye. Det nya toppmoderna vineriet, som har en yta på 6500 kvadratmeter och en kapacitet på omkring en miljon flaskor per år, används huvudsakligen för produktion av torra samt mousserande viner.

–De franska ägarna har stor betydelse för våra framgångar, både som dörröppnare på den internationella marknaden och som investerare. All utrustning som vi använder i dag har tillkommit sedan de gick in som ägare. Enbart det nya vineriet handlar om en investering på i storleksordningen 8 miljoner euro, säger Gábor Weiner.

Chateau Dereszla har i dag flera olika sorters torra vita viner i sortimentet – alla med en gyllengul färg samt frisk och fruktig arom som gemensam nämnare. Det vin som nu lanseras på Systembolaget är Furmint Dry som framställs av noga utvalda druvor som sedan fermenteras och lagras under strikt temperaturkontroll i rostfria tankar.

–Furmint Dry är ett vin som passar utmärkt till fisk och skaldjur, sallader, bufférätter eller helt på egen hand. Det är ett vin som ger en fläkt av sommar – oavsett när på året det avnjuts, säger Gábor Weiner.

Text Leo Olsson Foto Mikael Ljungström och Stockfood

 

 

Chateau Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos2901-02_tokaji_fri

I Systembolagets ordinarie sortiment finns sedan tidigare Chateau Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos. Ett sött dessertvin som av en samlad kritikerkår utsetts till en av de bästa Tokajer som gjorts. 95 / 100 poäng av Wine Spectator. Doften är mycket frisk med inslag av aprikos, mandel och honung. Frisk, balanserad och koncentrerad smak med komplexitet. Chateau Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos passar utmärkt att dricka till frukt, gåslever, patéer, blå- och grönmögelost, dessert av olika slag. Nr 2901, pris 180 kronor.

 

Läs mer om Chateau Dereszla här.

60 års väntan på egen whiskey

Beggars Bush är en av Dublins äldsta pubar med en historia som sträcker över 200 år tillbaka. Sedan mer än 100 år drivs den av familjen Ryan, som lanserat egen single malt. Nu finns whiskeyn också att köpa på Systembolaget.

Dublin är världsberömt för sina pubar, av vilka flera är klassiska ställen som serverat mat, dryck, musik och folkkultur sedan hundratals år tillbaka. En av dem är Beggars Bush på Haddington Road i stadsdelen Balls Bridge nära idrottsarenan Aviva Stadium, som öppnade redan 1803. År 1913 övertogs den av Thomas Ryan, en arbetsam och energisk ung man, som flyttat från den lilla staden Tipperary till Dublin för att arbeta inom hotellbranschen. 1911 köpte han sin första pub och hade som mest fem pubar, däribland Beggars Bush.
– Under flera decennier köpte han whiskey från olika destillerier som han sedan lagrade på gamla vinfat, sherryfat och portvinsfat för att ge den sin egen speciella karaktär innan han buteljerade den och serverade den på sina pubar, berättar Eunan Ryan, sonson till Thomas Ryan och den som nu leder verksamheten.
Senare under 1900-talet utsattes den irländska whiskeyindustrin för hårda prövningar. De flesta destillerier slog igen och Thomas Ryan kunde inte längre få tag på whiskey för så kallad ”finishing” i egen regi.
– I början av 1950-talet kom min far, Jack, in i verksamheten och hade ambitionen att återlansera familjens egen whiskey. Tyvärr blev det aldrig verklighet och 1977 gick han bort, säger Eunan Ryan.

 

MEN DEN DRÖM SOM JACK RYAN HADE har nu istället förverkligats av Eunan Ryan. För tre år sedan var det premiär för den 12-åriga maltwhiskeyn Jack Ryan Single Malt och förra året lanserades även den 15-åriga Jack Ryan Single Malt The Bourdega.
– Att whiskeyn fått namn efter min far är en slags förpliktelse och garanti för att den håller högsta klass, betonar Eunan Ryan.
Både den 12-åriga och 15-åriga whiskeyn är destillerad av Cooley Distillery, som grundades 1987 som det första fristående destilleriet vid sidan om storproducenten Irish Distillers. Råvaran är mältat korn och destillationen är gjord på enkelpanna innan whiskeyn fått mogna på gamla bourbonfat. Resultatet är en whiskey som är mjuk och rund med inslag av ananas, citrus, honung och fat.
– Det är en lättdrucken whiskey som inte kräver mer än en gnutta vatten för att frigöra de finstämda aromerna, säger Eunan Ryan.
Längre fram kommer sortimentet även att kompletteras med en 15-årig single cask och cask strength, alltså en whiskey från ett specifikt fat och med ursprunglig alkoholstyrka – en unik raritet som är framtagen exklusivt för svenska marknaden och som kommer att finnas i en begränsad upplaga om endast 97 flaskor.

 

FLERA LANSERINGAR PÅ GÅNG. Jack Ryan Whiskey, som är det formella namnet på familjens whiskeyproduktion, har på senare år byggt upp ett lager av fat från olika årgångar – allt från fyra år och upp till tio år – som nu ska få mogna innan de är klara för buteljering.
– Irland har kommit att bli synonymt med blended whiskey. Men vår ambition är att återupprätta traditionerna och visa att irländsk single malt håller minst lika hög klass som den skotska, förklarar Eunan Ryan.
Intresset för Jack Ryan Single Malt har också visat sig vara stort. Den irländska maltwhiskeyn exporteras i dag till USA, Kanada, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Australien samt numera även Sverige.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Irländskt hantverk

Ett fåtal destillerier har länge dominerat den irländska whiskeyindustrin. Men på senare år har flera hantverksdestillerier sett dagens ljus. Ett av dessa är Glendalough Irish Whiskey som förenar tradition med nytänkande. Nu finns deras whiskey också på Systembolaget.

Irländsk whiskey har länge levt i skuggan av den skotska – trots att den irländska whiskeyn är betydligt äldre. Framställningen av usque baugh kom igång redan på 1100-talet genom att jäst säd förvandlades till alkohol.
Under 1700- och 1800-talen var irländsk whiskey omåttligt populär i bland annat England och i början av 1800-talet fanns omkring 1 200 destillerier på Irland. Vid förra sekelskiftet hade whiskeyn skaff at sig en så stark position att det var den dominerande starkspriten i bland annat England och USA.
Men flera händelser i början av 1900-talet, exempelvis handelskriget mellan Irland och Storbritannien samt alkoholförbudet i USA, fick marknaden för irländsk whiskey att vika kraftigt.
I mitten av 1960-talet slogs de tre kvarvarande destillerierna samman och bildade Irish Distillers. Inte förrän 1987 grundades ett nytt – Cooley Distillery – som på senare år fått sällskap av ytterligare ett tiotal.

 

ETT AV DE MINDRE OCH MER HANTVERKSMÄSSIGA är Glendalough Irish Whiskey, som grundats av fem vänner från Wicklow och Dublin. Det ligger i en naturskön dalgång i Wicklowbergen vid irländska östkusten några mil söder om Dublin och producerar irländsk whiskey och gin enligt gamla traditioner och med stort mått av nytänkande.
Det som skiljer den irländska från den skotska – förutom att den irländska stavas med ett e – är att malten som regel torkas på så kallade slutna bord. Den malt som Glendalough använder har aldrig kommit i kontakt med rök, vilket gör att det heller inte finns någon rökighet i vare sig doft eller smak på den färdiga drycken.
Den mjuka, lätta och runda smaken med inslag av citrus förstärks också av att Glendalough destillerar sin whiskey tre gånger i enkelpanna innan den lagrats åtskilliga år på gamla bourbonfat.
Glendalough har två sorters single malt – en med 7 och en med 13 års lagringstid – samt en single grain double barrel av cirka 15 procent mältat korn i kombination med omältat korn och andra sädesslag. Double barrel innebär att whiskeyn förutom tre och ett halvt år på bourbonfat av amerikansk ek efterlagrats sex månader på sherryfat av spansk olorosotyp för att tillföra en ton av sötma.

 

FÖRUTOM WHISKEY PRODUCERAR Glendalough även gin – en för varje årstid – smaksatt med säsongens örter, frukter och bär. Wild Seasonal Botanical Gin produceras i små satser i kopparpannor och i en begränsad upplaga om högst 3 000 flaskor per säsong.
Alla flaskor pryds med Saint Kevin of Glendalough, en abbott och eremit som levde i trakterna på 500-talet. Enligt legenden bodde han sju år i en grotta i vildmarken och levde i nära samklang med naturen – precis som den whiskey och gin som produceras av Glendalough.
– Efter framgångarna för den skotska whiskyn känns det stimulerande att nu kunna presentera en irländsk whiskey av högsta kvalitet. Den irländska whiskeyn är på gång och börjar få den uppmärksamhet den förtjänar, säger Lennart Granqvist på Granqvist Beverage House.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Bland de bästa i Barossa

För snart 65 år sedan flyttade Ben och Alma Schild till Barossa Valley för att odla vin. I dag drivs Schild Estate av tredje generationen som förvaltat arvet väl och nått världsrykte med sina fylliga, smakrika viner – några gjorda på druvor från vinstockar som tillhör världens äldsta.

Trots att Barossa Valley i delstaten South Australia inte är mer än tre mil i vardera riktningen är det desto mer välkänt bland världens vinälskare. Vindustrin grundlades i mitten av 1800-talet av religionsförföljda tyska lutheraner och har sedan dess växt till att numera omfatta flera hundra vinodlare och vinerier – allt från stora multinationella företag till små familjeföretag som Schild Estate.

– Många förknippar Australien med ett torrt och hett klimat. Men i Barossa Valley förekommer stora variationer i både mikroklimat och terroir. Våra vingårdar ligger i söder och gynnas av den svalkande brisen från bergstrakterna. Sommartid håller sig temperaturen som regel på måttliga 30–32 grader för att vintertid sjunka till 12–16 grader, förklarar Leanne Chapman, barnbarn till grundarna Ben och Alma Schild.
1952 kom hennes farfar och farmor i sin ålderstigna Oakland 1924 med flyttlasset från Lameroo i Murray Mallee till den nyinköpta gården Three Springs Farm i Barossa Valley. Tanken var att bedriva ett blandat lantbruk med allt från fårskötsel till vinodling på de 12 hektar stora ägorna. Men endast fyra år senare gick Ben Schild plötsligt bort i en hjärtattack och yngste sonen Ed, som då var 16 år och den ende hemmavarande av de åtta syskonen, fick axla ansvaret.
Drygt 20 år gammal gifte han sig med Lorraine och tillsammans har de utvecklat gården och lagt under sig allt fler vingårdar i trakten. I början av 1980-talet blev de ägare till Moorooroo Vineyard, en anrik vingård nära Jacob’s Creek som anlades av bröderna Johan och William Jacob 1847.
– Fortfarande har vi några rader kvar av de ursprungliga vinstockarna. Eftersom Australien klarade sig undan vinlusen som ödelade Europas vingårdar i slutet av 1800-talet tillhör dessa några av världens äldsta, berättar Leanne Chapman.

 

FÖRVÄRVET AV MOOROOROO VINEYARD gjordes i en tid när den australiska ekonomin i allmänhet och vinindustrin i synnerhet brottades med stora problem. Räntorna var skyhöga och överskottet av vin så stort att statliga medel utgick till vinodlare som plöjde upp sina vingårdar.
– Det var i det läget som pappa köpte på sig mer mark – en våghalsig satsning som med facit i hand visade sig vara helt rätt, förklarar Leanne Chapman.
Under 1990-talet vände efterfrågan på det australiska vinet åter upp, men visa av erfarenheterna var de stora vinföretagen nu betydligt mer återhållsamma med sina inköp från externa odlare. Istället började många vinodlare överväga att producera vin under eget varumärke – så även Schild Estate som 1998 öppnade butik och showroom i centrala Lyndoch.
Produktionen var inledningsvis utlagd på ett externt vineri. Men försäljningen ökade stadigt och 2010 öppnades även ett eget vineri – Valley of Hope Winery – med en kapacitet på 1 000 ton druvor per år.
Trots att Ed och Lorraine är i 75-årsåldern har de fortfarande ett finger med i spelet. Den dagliga driften sköts däremot av de tre syskonen samt ett antal anställda. Michael Schild har ansvar för vingårdarna, medan Judy Watson och Leanne Chapman har hand om ekonomi och administration.
Vingårdarna har successivt utökats och har i dag en total areal på 182 hektar, fördelat på ett dussintal olika lägen. Tre fjärdedelar upptas av den blå druvan Shiraz, som blivit signifi kant för Barossa Valley, och resten är välkända sorter som Grenache, Cabernet Sauvignon, Merlot, Chardonnay och Riesling.

 

MED TANKE PÅ DE OMVÄNDA ÅRSTIDERNA på södra halvklotet pågår skörden normalt under februari månad. Dessutom sker det mesta av arbetet under de svala nattimmarna. Efter skörden transporteras druvorna omedelbart till den toppmoderna anläggningen där de kvalitetskontrolleras inte mindre än fyra gånger innan de vinifieras på ett så effektivt, skonsamt och miljövänligt sätt som möjligt. De flesta röda viner, som till exempel Shiraz och Cabernet Sauvignon, lagras sedan på fat av fransk och amerikansk ek under något år för att utveckla sin fulla arom.
Hur vill du beskriva stilen på era viner?
– Vinerna är typiska för vår del av Barossa Valley som med sitt svalare klimat ger koncentrerade viner med stor lagringsduglighet. Ambitionen är att spegla förhållandena ute på vingårdarna och utnyttja druvornas potential fullt ut, säger Leanne Chapman.
Även om Schild Estate är en av de mindre producenterna i Barossa Valley har företaget nått världsrykte och tilldelats en rad internationella utmärkelser för sina viner. Intresset för vinerna är stort och ungefär 60 procent går på export till Europa, USA och Asien.
– Förhoppningen är att en fjärde generation ska ta vid. Än är de för unga, men flera har visat stort intresse. Det gäller inte minst Michaels son Angus som är 14 år och som följer sin pappas fotspår – precis som Michael själv gjorde en gång, säger Leanne Chapman.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

C. da Silva har i över 150 år förädlat druvor från den natursköna Dourodalen till smakrika portviner, som till exempel premiumporten Dalva. Tillverkningen sker fortfarande enligt samma principer som förr – fast numera i ett vineri som är Portugals modernaste.

De små lastbilarna anländer på löpande band till vineriet i Alijo. På flaket står stora travar med väl surrade plastbackar, fyllda till brädden med fullmatade druvklasar. Efter registrering och invägning lossas lasten och backarna töms på sitt innehåll.

– Det är bara de bästa druvorna som går till våra premiumprodukter, som till exempel portvinet Dalva – ingenting annat duger, säger Jorge Dias, vd för företagsgruppen Gran Cruz, där C. da Silva numera ingår.
Innan druvorna pressas och druvmusten fermenteras görs alltid en noggrann kvalitetskontroll och selektering i flera steg. Först sorteras blad, kvistar och skadade druvor bort manuellt på ett transportband innan druvorna avstjälkas maskinellt. Därefter går de vidare till ett vibrerande galler där de små, omogna druvorna faller igenom för att slutligen utsättas för optisk analys, där endast de druvor som har rätt färg och form går vidare.
– Den noggranna kvalitetskontrollen är speciellt värdefull under år med besvärliga skördeförhållanden, som till exempel 2014 då vi drabbades av mycket regn. Vissa dagar sorterades 60 procent av druvorna bort – ett bevis för att det endast är ”crème de la crème” som kvalifi cerar sig som råvara till våra premiumviner, säger Jorge Dias.
Den futuristiska anläggningen med sitt vågformade tak och sina luftiga spaltväggar, som är gemensam för hela Gran Cruz-gruppen, ligger på en högplatå någon halvmil norr om Dourofloden och togs i bruk 2014. Vineriet kostade cirka 20 miljoner euro och är ett av de modernaste, inte bara i Douro, utan även i hela Portugal.
– Intresset för portvin ökar, speciellt för Colheita, som lagrats på fat i minst sju år, och Vintage Port, som först får mogna på fat och därefter på flaska under åtskilliga år, säger Elsa Couto på C. da Silva. På bilden håller hon i en flaska vit port som lagrats tio år. På Systembolaget finns en 20-årig vit port (Nr 95274, pris 349 kr) och det billigare alternativet Dalva Porto Dry White (Nr 76534, pris 109 kr för 375 cl).
– Men egentligen är det inte ett vineri, utan två separata – ett för vår storskaliga produktion av standardviner med kapacitet att ta emot över 6 000 ton druvor per år från över 1 000 vinodlare och ett för vår småskaliga produktion av portvin och andra premiumviner som processar 600 ton per år, berättar Jorge Dias under rundvandringen på anläggningen.

 

TEKNIKEN ATT FRAMSTÄLLA PORTVIN GÅR tillbaka till slutet av 1600-talet och bygger på att man tillsätter en 77-procentig druvsprit, så kallad aguardente, till vinet för att avbryta fermenteringen – dels för att göra vinet mera lagringsdugligt, dels för att bevara den naturliga sötman. Även om grundprinciperna fortfarande är de samma har tekniken givetvis utvecklats sedan dess. I det nya vineriet i Alijo används till exempel en egenutvecklad metod för fortifieringen.
– Druvspriten tillsätts när ungefär hälften av det naturliga sockret i druvmusten omvandlats till alkohol. Problemet är att det då uppstår en kemisk reaktion som får temperaturen att stiga och aromerna att avdunsta. Därför kyler vi ned spriten till fem grader för att på så sätt bibehålla aromerna på ett bättre sätt, förklarar vinmakaren Pedro Pina Cabral. Druvorna kommer från kontrakterade odlare och från den egna vingården Quinta de Ventozelo, någon mil söder om Alijo. Gemensamt för alla vingårdarna är att de uppfyller den högsta kvalitetsklassen – klass A – enligt den klassificering som görs av odlarorganisationen Casa do Douro och som bygger på faktorer som till exempel jordmån, vinrankornas ålder, altitud och solexponering.
Med utgångspunkt från den klassficeringen fastställer sedan det statliga portvinsinstitutet Instituto dos Vinhos do Douro e Porto årligen hur mycket druvmust för portvin som varje vingård får producera, enligt det så kallade Benefi cio-systemet.
– Vinproduktionen i Europa är reglerad. Men portvin tar ändå priset. Systemet är komplicerat, men bidrar ändå till stabilitet i regionen och bra balans mellan tillgång och efterfrågan, konstaterar Jorge Dias.
Quinta de Ventozelo är en av de äldsta och största vingårdarna i Douro med anor sedan slutet av 1200-talet och en areal på totalt 400 hektar, varav hälften används för vinodling och återstoden för andra grödor som till exempel oliver.
– Det som är speciellt med Quinta de Ventozelo är att den liknar en jättelik amfiteater, som sträcker sig ända nerifrån Dourofl oden och ända upp till bergstopparna på 600 meters höjd. Det gör att vi har en mängd olika lägen med varierande mikroklimat och alltid tillgång till druvor av högsta kvalitet, förklarar exportchefen Elsa Couto.
Under odlingssäsongen har vinmakarna på vineriet i Alijo hela tiden kontakt med vinodlarna. Redan ute på vingårdarna görs en första kvalitetsbestämning och då avgörs vilka druvor som kvalificerar sig för de bästa vinerna.
– Druvorna är fundamentala. Det spelar ingen roll hur bra utrustning man har – utan bra druvor  år det inte att producera bra viner, säger Pedro Pina Cabral.

 

EFTER ATT DRUVORNA FÖRÄDLATS LAGRAS det färdiga portvinet ett år på vineriet i Alijo innan det går vidare till de mörka och svala lagren i Vila Nova de Gaia vid Dourofl odens mynning på Atlantkusten.
– Intresset för portvin är på frammarsch, speciellt för vissa specialsorter som Colheita, alltså portvin från ett specifi kt skördeår som lagrats på fat i minst sju år , och Vintage Port, som först får mogna på fat och därefter på flaska under åtskilliga år, säger Elsa Couto.
Men traditionerna i all ära – på C. da Silva försöker man också avdramatisera synen på portvin och visa på nya sätt att avnjuta vinet:
– I Vila Nova de Gaia har vi en restaurang och bar där vi serverar cocktails med portvin som bas. Det är uppskattat och har fått många att upptäcka att portvin är en mångsidig dryck som fortfarande ligger i tiden, säger Elsa Couto.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Brennfleck kan Silvaner

Nu i sparristider är det också högsäsong för Silvanerviner från Franken. Weingut Brennfleck i Sulzfeld är ett ambitiöst familjevineri med stort kunnande om de torra, fruktiga vinerna som passar så bra till sparris. Vinfo har hälsat på.

För fem år sedan utsågs Sulzfeld till Bayerns vackraste by. Den lilla vinorten vid floden Main är som hämtad ur en Disneyfilm. De färgglada husen är smala, sneda och medeltida. Gator och gränder är stenbelagda och centrumkärnan omges av en stadsmur som sägs vara Tysklands bäst bevarade. Det bor omkring 1 200 människor i Sulzfeld, ungefär 700 av dem innanför stadsmuren.
Hos Weingut Brennfleck är det försommarstiltje. Hugo Brennfleck, vinodlare och vinmakare i trettonde generationen, tar emot och bjuder på förmiddagskaffe. Susanne, hans hustru tittar in och hälsar och äldsta dottern Anna-Lena skyndar iväg till skolan med en enorm pärm under armen.
– Vi har 23 hektar vinodlingar runt Sulzfeld, bland annat i lägena Cyriakusberg och Maustal men även i grannorter som Iphofen och Rödelsee, berättar han. På lite drygt hälften odlar vi Silvaner, resten fördelar sig på vitvinsdruvor som Riesling, Müller-Thurgau, Scheurebe, Sauvignon Blanc och rödvinsdruvor som Domina och Spätburgunder.

WEINGUT BRENNFLECK HAR SITT SÄTE i en gammal adelsgård med anor från 1479. År 1591 tog familjen Brennfleck över. Gården tar upp ett helt kvarter i utkanten av centrum. Under gårdsplanen döljer sig en imponerande vinkällare som byggts ut i omgångar. På övervåningen i den ståtliga huvudbyggnaden – som fick sitt nuvarande utseende i mitten av 1700-talet – bor familjen Brennfleck.
På andra sidan gatan ligger Brennflecks nya vineri. De gamla lokalerna var alldeles för trånga och omöjliga att modernisera på ett rimligt sätt. Lösningen blev istället ett nybygge som stod klart till vinskörden 2010.
– Det är min hustru som ritat det nya vineriet i samarbete med den unga arkitekten Sophia Busch, säger Hugo Brennfleck när han visar runt i de svala lokalerna.
I vineriet finns flera smarta lösningar som gör att såväl druvor som blivande viner tas om hand så skonsamt som möjligt. Exempelvis pressas inte de nyskördade druvorna direkt – de får istället vara kvar i vinpressen i flera timmar tills druvmusten börjar sippra fram av sig självt av trycket från den totala druvmängden. På så vis slipper man ifrån bittra smaktoner från stjälkar och kärnor som normalt också pressas med druvorna. Druvmusten pumpas heller inte på samma sätt som tidigare – nu pressas den vidare till nästa tank med självtryck tack vare höjdskillnaderna i vineriet.
Hugo Brennfl eck har såväl vinmakar- som vinodlarutbildning.
– Ja, jag gick först i lära i Juliusspital i Würzburg och kom sedan hem och arbetade här några år, berättar han. Sedan kompletterade jag med vinodlingsutbildningen i bayerska statens lantbrukshögskola i Veitshöchheim. Han tycker det är en stor fördel att kunna alla arbetsmoment:
– Jag vet precis vad som ska göras ute i vinodlingarna, jag vet exakt när det är dags för skörd och när det slutligen är dags att fylla vinerna på flaskor.

SILVANER ÄR DEN VANLIGASTE DRUVAN i Franken och vinerna anses vara de som passar allra bäst till sparris. Att det är sparristid går inte att missa när alla restauranger har sin egen sparrismeny. Fram till Johannes Döparens dag den 24 juni är det Spargelsaison i Tyskland – därefter måste den växa till sig inför nästa år.
Brennfleck Silvaner Kabinett Trocken 2014 passar utmärkt till sparrisrätter men även till kalvschnitzel och matiga sallader. Vinet har gång på gång fått fina betyg i svenska medier.


Läs mer om leverantören och produkterna här.

Douro i Portugal är inte bara portvin. I byn Favaios produceras sedan hundratals år tillbaka det bärnstensfärgade muscatvinet Favaíto – perfekt att njuta på egen hand eller som bas i drinkar. Vinfo besökte den ledande producenten Adega Cooperativa de Favaios.

Det världsarvsklassade landskapet är andlöst vackert med prydliga, terrasserade vingårdar på de branta bergssluttningarna ned mot Dourofl oden. Från dalgången slingrar sig serpentinvägen upp i bergen och efter en mil öppnar sig en högplatå med den lilla byn Favaios i centrum.
I utkanten ligger Adega Cooperativa de Favaios, den ledande producenten av muscatvin i Douro och ett av de största vinkooperativen i Portugal med sina omkring 600 medlemmar.
– Favaios har blivit synonymt med muscatvin. Så gott som alla byns omkring 2 000 invånare har någon slags koppling till kooperativet, konstaterar Manuela Monteiro, exportchef på kooperativet.
I Portugal har muscatvin gamla traditioner med produktionen koncentrerad till framförallt två områden – Setúbal, strax söder om Lissabon i söder, och Douro i norr. Produktionen är i stort sett lika reglerad som för portvin och den druvsort som används i Douro är den gröna och smakrika druvan Moscatel Galego Branco.
– Helst ska druvorna vara gyllengula med små bruna fläckar. Det visar att de är fått tillräckligt med sol och är klara för skörd, säger Filipe Carvalho, vinodlare och vinmakare i kooperativet och håller upp en klase.

PÅ HÖGPLATÅN 500–00 METER ÖVER HAVET råder perfekta förutsättningar för att odla Moscatel Galego Branco. Skiff erjorden är överlag mer näringsrik och klimatet mildare än längre ned i dalen.
– Det gör att det inte behövs vare sig gödning eller konstbevattning ute i vingårdarna, förklarar Filipe Carvalho. De fl esta medlemmar i kooperativet, som bildades 1952, har små odlingslotter på någon hektar. Men det fi nns undantag som familjen Barros, vars vinodlartraditioner sträcker sig mer än 160 år tillbaka i tiden och som numera har 20 hektar med Moscatel Galego Branco.
– Medlemskapet i kooperativet ger unika fördelar och resurser som vi inte skulle haft annars. Dessutom är vi alltid garanterade avsättning för vår skörd. Ett privat företag har inte samma förpliktelser gentemot sinaleverantörer, säger José Luis Barros, som driver vingården tillsammans med sonen Luis Barros.
Vineriet i Favaios är modernt och togs i bruk för tio år sedan. Det har en yta på 2 500 kvadratmeter och producerar årligen omkring åtta miljoner liter vin per år, varav närmare sex miljoner muscatvin.
På senare år har muscatvinerna från Favaios fått ett rejält uppsving och mycket är den numera bortgångne Manuel Serafi m Carvalhos förtjänst. Under decennier ledde han kooperativet och tog bland annat initiativet till det nya vineriet och att anställa de tre erkänt duktiga vinmakarna Filipe Carvalho, Miguel Ferreira och Celso Pereira.
Det var också under hans ledning som muscatvinet Favaíto lanserades på marknaden.
– Favaíto representerade någonting helt nytt och kom att fördubbla vår produktion av muscatvin, förklarar Miguel Ferreira.

FAVAÍTO ÄR LIKSOM PORTVIN ETT STARKVIN som förstärkts med druvsprit. Processen inleds med tre, fyra dagars maceration och fermentering för att utvinna maximalt med färg och aromer från druvor och druvskal innan man tillsätter den 77-procentiga druvspriten som avbryter jäsningen.
– Skillnaden mot portvin är att vi använder en enda druvsort, men också avbryter fermenteringen tidigare för att bibehålla en högre restsockerhalt. Därmed får vinet en mer koncentrerad sötma och lägre alkoholhalt än portvin. Endast ett par, tre procent av alkoholen kommer från fermenteringen och resten från den tillsatta druvspriten, berättar Celso Pereira.
Efter fermenteringen lagras vinet i upp till tre år innan olika årgångar blandas till en perfekt Favaíto.
– Den rika aromen av citrus, mandel, honung och karamell kommer från druvorna snarare än från lagringen. Därför är vi noga med att bara använda vin med relativt kort lagringstid, betonar Miguel Ferreira.
Den stora och fruktiga smaken gör också Favaíto till ett synnerligen mångsidigt vin som kan avnjutas antingen på egen hand eller som bas i drinkar.
– Min personliga favorit är Favaíto med tonic – även om många i Portugal, speciellt på sommaren, föredrar att blanda muscatvinet med öl, säger Miguel Ferreira.

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Vad vore sommaren utan ett friskt rosévin? Sommarens fräschaste nyhet är My Choice Zweigelt Rosé som levereras av vinkooperativet Winzer Krems i Österrike, där vinet framställs av noga utvalda blå druvor från Donaus dalgång.

Krems väster om Wien klassas som ett av Österrikes absolut bästa vindistrikt med viner som ofta placerar sig i topp i nationella och internationella tävlingar. Men så har också området minst sagt stolta traditioner att falla tillbaka på. Redan för ett par tusen år sedan planterades de första
vinrankorna och tidigt nämns just Kremser Sandgrube som en förstklassig plats för vinodling.
– Att vi har den ärevördiga adressen Sandgrube 13 förpliktigar oss att hålla liv i traditionerna och fortsätta producera viner av toppklass, säger Franz Arndorfer, chefsvinmakare på Winzer Krems.
Winzer Krems egen historia går tillbaka till mitten av 1400-talet och kooperativet är därmed ett av världens äldsta, tillika det största i Österrike med 981 medlemmar som tillsammans har cirka 990 hektar i ett av Europas vackraste vinområden.
Vinbönderna i kooperativet har sina odlingslotter på de soldränkta sluttningarna ned mot floden Donau. Klimatet är milt med stora temperaturskillnader mellan dag och natt, beroende på mötet mellan de varma vindarna från söder och det svala höglandsklimatet – en faktor som bidrar till koncentrerade och smakrika viner.

 

MEN DEN HÖGA KLASSEN PÅ VINERNA HAR också att göra med det intensiva kvalitetsarbete som kooperativet bedriver tillsammans med sina medlemmar.
– Våra kvalitetsrådgivare samarbetar med Lantbruksuniversitetet i Wien och åker regelbundet runt bland vinbönderna för att ge råd om till exempel beskärning, jordbearbetning och växtskydd – allt för att säkra högsta möjliga kvalitet, förklarar Franz Arndorfer. Winzer Krems totala produktion uppgår till cirka 7 miljoner flaskor fördelat på ett sextiotal olika produkter med olika karaktär. En av de viktigaste druvorna är den blå Blauer Zweigelt, som bland annat utgör råvara till det nya rosévinet My Choice Zweigelt Rosé. Druvan fick sitt namn 1922 efter dr Friedrich ”Fritz” Zweigelt vid institutet för vinkultur i Klosterneuburg – norr om Wien – som korsade de båda sorterna St Laurent och Blaufränkisch.
– Blauer Zweigelt behöver näringsrik jord, men är å andra sidan tålig mot både torka och frost. Den har stor växtkraft och för att bli riktigt bra krävs en del arbete med både beskärning och gallring för att begränsa skördeuttaget, konstaterar Franz Arndorfer.

 

DE FLESTA AV KOOPERATIVETS MEDLEMMAR har små odlingslotter på någon hektar och plockar sina druvor för hand på de branta terrassodlingarna. Lutningen är så stor att det oftast inte är möjligt att skörda maskinellt. Blauer Zweigelt skördas som regel från slutet av september till mitten av oktober och transporteras omedelbart efter skörd till vineriet i Krems. Vid ankomsten kontrolleras kvaliteten på druvorna innan de går vidare till pressning och fermentering i den nya vinanläggningen.
Under vinifi eringen ligger skalen på de blå druvorna med under endast någon timma för att ge rosévinet sin karaktäristiska ljusrosa färg. Därefter får druvmusten jäsa på ståltank i ungefär tolv dagar och en kontrollerad temperatur på 16–18 grader.
– Blauer Zweigelt är en idealisk druva för rosé. Som ett ungt vin har Blauer Zweigelt stor doft av både röda bär och citrus och en frisk, fruktig och elegant smak – precis som man önskar av ett fräscht rosévin, säger Franz Arndorfer.
Hittills har produktionen av rosévin i Österrike dock varit begränsad och svarar för knappt fem procent av landets totala vinproduktion. Men i takt med den stigande efterfrågan både i Europa och USA har vinproducenterna nu fått tänka om och öka takten.
Vad är då hemligheten bakom ett perfekt rosévin? Franz Arndorfer tvekar inte om svaret:
– Framför allt friska och fräscha druvor, men även en snabb, effektiv och skonsam produktionsprocess. Och så givetvis duktiga och erfarna vinmakare, som här på Winzer Krems!

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Nyhet: Box från Muscadet

Traveller’s Choice Muscadet i 3-liters box är årets stora nyhet från Granqvist Beverage House. Det vita, torra, friska vinet från Vignobles Sourice i Loiredalen hittar du i alla Systembutiker från norr till söder!

Loirefloden är omkring 100 mil lång och rinner rakt genom Frankrike från öster till väster. Vinområdet Loire följer flodens sträckning och är indelat i många regioner med olika karaktärer. Inte långt från flodens utlopp i Atlanten ligger regionen Muscadet, välbekant för sina vita, friska viner. De görs på druvan Melon de Bourgogne, som här kort och gott kallas Muscadet.
Traveller’s Choice Muscadet produceras av Vignobles Sourice i Boussay, fyra mil sydost om Nantes. Vineriet leds av Gérard Sourice med hustrun Evelyn och de två barnen Guillaume och Jehanne som närmaste medarbetare.
Vignobles Sourice är med totalt 295 hektar vinodlingar en av de största familjeägda egendomarna i Muscadet.
Gérard Sourice tog över efter sin far 1972, endast 25 år gammal:
– I början skötte jag vinframställningen på egen hand, men i takt med att verksamheten växte blev det nödvändigt med en anställd vinmakare, säger han. Sedan 2011 har Max Jousseaume ansvaret även om jag givetvis håller ett vakande öga över det hela.
Gérard Sourice är mycket nöjd med att kunna lägga till Sverige på listan över de många länder som han exporterar till. Några viner har visserligen sålts här tidigare, men nu sker det en lansering i betydligt större omfattning.
Hur vill han beskriva Traveller’s Choice Muscadet? 
– Vinet är friskt och aromatiskt med lite citrusinslag och en tydlig mineralitet från jordmånen. Det kan vara lite pärlande på tungan och passar utmärkt som apéritif men kommer ännu mer till sin fördel med skaldjur av alla slag, då främst ostron.

 

TRAVELLER’S CHOICE MUSCADET GÖRS av druvor från Domaine de la Hersandière som är en del av Vignobles Sourice. Hit hör också Château de la Noë utanför Vallet och ytterligare några odlingar i traktens bästa lägen. Den sammanlagda produktionen är cirka 1,5 miljoner liter vin. Druvorna från Domanie de la Hersandière och Château de la Noë vinifieras på respektive ställe, men huvuddelen av vinerna produceras och buteljeras i en större anläggning i Boussay vid floden Sèvre.
– Boussay är faktiskt världens vackraste by, påpekar Gérard Sourice. Odlingarna domineras av Melon de Bourgogne men det finns också en mindre andel Chardonnay som säljs under beteckningen Vin de Table, den enklaste vinklassen.

Melon de Bourgogne, som även kallas Muscadet rätt och slätt, växer på cirka 12 000 hektar. Odlingarna ligger på relativt platta marker med väldränerade jordar som är rika på magnesium och kalium. Markerna består mest av lera, småsten och sand som ligger på underlag av granit, schist och gnejs.
Melon de Bourgogne skördas vanligen i slutet av september. Efter pressning på respektive vingård hamnar druvmusten i underjordiska tankar där den får ligga fyra månader på sin jästfällning (sur Lie). Därefter pumpas de blivande vinerna över i ståltankar där de får utvecklas till april då de slutligen buteljeras – eller som i det här fallet transporteras till Alzey i Tyskland för att tappas på bag-in-box.
Historien bakom Melon de Bourgognes stora dominans i området är intressant: För länge sedan lät holländska handelsmän plantera druvor vars vin skulle destilleras till sprit. Den vanligaste druvan var Folle-Blanche som gav så stora skördar att den kallades för Gros Plant (stor planta). Men holländarna planterade även vinrankor från Bourgogne i östra Frankrike som gav så stora druvor att de fick heta Melon de Bourgogne.
En katastrofal frost år 1709 förstörde nästan alla vinodlingar i området. Men det visade sig att Melon de Bourgogne hade klarat sig mycket bättre än Gros Plant, så när de planterade på nytt kom den att bli helt dominerande. Gros Plant finns kvar som Muscadets fattiga kusin väster om Nantes, men vinerna anses som obetydliga.

 

MUSCADET HAR FÅTT ETT REJÄLT UPPSVING de senaste åren och vinerierna experimenterar gärna med olika stilar för att höja statusen ytterligare. Men traditionella, välgjorda Muscadetviner är ljuvliga smakupplevelser till mycket bra pris!
På frågan om vad Gérard Sourice helst dricker själv – förutom de egna vinerna från Muscadet – blir svaret föga oväntat att han inte dricker något annat vin alls. Men under intervjun kommer det fram att familjen Sourice också äger tre egendomar i Bordeaux, varav Château La Raze Beauvallet är det mest kända. Familjen Sourice köpte vinslottet för tjugo år sedan och har investerat stora summor i upprustning. Så det blir nog en del rödvin i glasen också…
Vi pratar också lite om de fi na framgångarna för franska viner i Sverige på senare år och hur mycket Champagne som säljs i Sverige, trots att vårt land inte är så stort.
– Jag älskarkar att dricka Champagne, utbrister han då och skrattar!

 

Läs mer om leverantören och produkterna här.

Visa fler