Semester är inte aktuellt för Mary och Stefano Cottini. Paret är alltid i tjänst i familjevineriet i Fumane i Valpolicella. Många andra vinmakare brukar ta lite ledigt i början av året, men då måste de ta hand om de torkade druvorna som så småningom ska bli Amarone.
Fumane är en av de fem viktiga vinorterna i Valpolicella Classico-området i Veneto, öster om Gardasjön i norra Italien. En tisdagförmiddag mitt i sommaren är Fumane en stillsam plats och nästan ingen är ute. Termometern visar 23 grader. På håll hörs motorljudet från en traktor i vinodlingarna, en polisbil rullar sakta förbi torget och stannar utanför baren ”Barraca dal Beppe”.
Men hos Azienda Agricola Scriani på Via Ponte Scrivan är det full fart. Stefano Cottini har precis kommit tillbaka efter en inspektionstur i odlingarna, Mary Cottini går igenom dagens sysslor med personalen och en tidig kund bär vinlådor till sin bil.
– Först ska vi ta en titt på våra nya vinmarker, säger Stefano Cottini och kör fram sin svarta Porsche Cayenne. Vi har länge försökt köpa till mark och har äntligen lyckats, berättar han under färden till Tenuta Monte Corno, ett par mil söderut från Fumane.
De nya odlingarna omfattar tre hektar och hade misskötts i flera år av den tidigare ägaren, som slutligen gick i konkurs.
– Men nu har vi rustat upp dem och i höstas kunde vi bärga den första skörden. Resultatet är tre vita viner i lätt och frisk stil, berättar Stefano Cottini. Vi presenterade dem i början av sommaren och nu ska det bli spännande att se vad kunderna tycker. Men det är de röda vinerna som är Scrianis signum. Företaget startades i början av 1960-talet och bar släktnamnet Cottini fram till för ett tiotal år sedan då Mary – ursprungligen från Schweiz – och Stefano – en bygdens son – tog över.
Båda arbetar hårt och är i princip aldrig lediga, även om Mary Cottini drar sig till minnes några dagar på stranden i Rimini förra sommaren. Eller om det var året innan…
– När andra åker till Gardasjön för att sola och bada åker jag dit för att leverera viner, säger Stefano Cottini och skrattar. Kopplar av gör jag på söndagarna när jag vandrar i vinodlingarna.
Scrianis vinodlingar i Valpolicella – totalt åtta hektar – är planterade i områdets traditionella pergolasystem.
– Druvorna trivs bäst i vindskyddade lägen och i så lite direkt solljus som möjligt, precis som det blir i en pergola, säger Mary Cottini. Vi varierar mellan enkel (vinrankor på en sida av pergolans stomme) och dubbel pergola (rankorna växer åt båda håll och bildar tak.
SCRIANI ODLAR TRAKTENS KLASSISKA DRUVOR, det vill säga Corvina, Molinara och Rondinella. I de terrassbyggda odlingslotterna med namn som Bosco, Mandolari och Carpanè, växer också Croatina, Corvinone och Oseleta.
Det fruktigt kraftiga Amarone, som görs på druvor som får torka innan de pressas, är givetvis juvelen i kronan. Det är ett dyrt vin – men det kräver också betydligt mer arbete och tid än vanliga rödviner.
– Vi plockar druvorna för hand när de är perfekt mogna. Våra plockare, som alla är från Fumane, vet precis hur de ska göra, säger Mary Cottini.
De mörkblå druvorna läggs – klase för klase – i luftiga plastbackar som sedan fraktas till något av Scrianis tre torkhus. Där får de torka i upp till 110 dagar. Scriani torkar alltså sina druvor i egen regi till skillnad mot andra vinmakare i Fumane som har en gemensam torkningsanläggning.
– Jag vill ha noggrann koll på hur druvorna utvecklas och kan inte tänka mig att ha dem i någon annans lokal, understryker Stefano Cottini.
EFTER ATT DRUVORNA FÖRSIKTIGT pressats i januari jäser musten i 5 000-liters kägelformade ekfat mellan 30 och 40 dagar. Eftersom druvmusten under den här tiden är i kontakt med skalen behöver ingen jäst tillsättas. Den jäst som finns naturligt på skalen räcker för att det ska jäsa. Därefter flyttas det blivande vinet till 350-liters ekfat där det får mogna i upp till 18 månader innan det hamnar i 2 600-litersfat för ytterligare 10 månader som sedan följs av 6 månader på flaska innan det är klart att säljas!
När Mary och Stefano Cottini visat runt i odlingarna är det dags för mat. Men de väljer inte gourmetrestaurangen Enoteca della Valpolicella runt hörnet. Istället får vi möta riktigt genuin miljö hos Trattoria alla Pineta. I köket lagas maten i en gigantisk öppen spis – servitören är en äldre man och i köket huserar hans mor och syster. I matsalen gäller långbordsprincipen och det är fullsatt vid sen lunchtid. Maten är enkel, rejäl och god!
– Vi har jobbat med Granqvist i 10–12 år, säger Stefano Cottini medan han snabbt äter en rejält tilltagen biff stek. Sverige var nog första landet vi exporterade till.
Sedan växlar han snabbt samtalsämne och kommer in på sina funderingar om hur det ska gå för familjevineriet i nästa generation:
– Jag hoppas att våra tre barn åtminstone har hälften av min och Marys energi när det är dags för dem att ta över. Det är överhuvudtaget svårt att hitta yngre som vill jobba hos oss. Man måste vara född in i den här branschen för att verkligen förstå hur den fungerar.
Efter maten och en kort runda i vinkällaren ska Mary köra en av sönerna till ett slutprov i skolan medan Stefanos mobil ringer samtidigt som han går igenom eftermiddagens sysslor med en medarbetare. Solen lyser över vinodlingarna och det är nästan 30 grader och fuktigt efter ett par regnskurar. Druvorna trivs utmärkt!