Norditaliensk raritet med spännande historia
Nebbiolo är en av världens främsta rödvinsdruvor, men den odlas i princip bara i ett avgränsat område i Piemonte i Italien. Vinerna, som passar perfekt till det kraftiga norditalienska köket, är smakrika, eleganta och alkoholstarka. Namnet Nebbiolo kommer troligen från nebbia, det italienska ordet för dimma. När druvorna plockas i oktober drar ofta tjocka morgondimmor in över vinodlingarna från Tanaroflodens dalgång. Den kan också ha fått sitt namn från Nobile (förnäm).
Ingen vet helt säkert, eftersom Nebbiolo förmodligen har odlats sedan romartiden i det mjukt kulliga landskapet runt tryffelstaden Alba, söder om Turin. Redan i början på 1500-talet förekommer en druva med namnet Nebiolium i skrifter från kommunen La Morra. Lokala historiker hävdar att romarna helt säkert odlade druvan och till och med försökte ge andra, enklare viner Nebbiolokaraktär genom att tjära fatens insidor.
De allra främsta Nebbiolovinerna kommer från vinbyarna Barolo, söder om Alba, och Barbaresco, norr om Alba. Barolovinerna, som anses vara av högst kvalitet, representerar druvans bästa egenskaper och är både kraftiga, eleganta och mycket lagringsdugliga.
Baroloområdet består av elva kommuner, som tillsammans har omkring 1 300 hektar vinodlingar. Det är dock bara fem av dem som har de allra bästa lägena: La Morra, Castiglione Faletto, Serralunga d’Alba, Monforte d’Alba och Barolo.
De unga vinerna är mycket tanninrika och kärva, vilket gör dem nästan odrickbara, men med tiden utvecklas en fantastisk smakpalett med inslag av tryffel, rosor, hallon, lakrits, vanilj, te och kryddor.
Från början användes Nebbiolo till söta viner, eftersom det mest var sådana viner som äldre tiders vinkonsumenter föredrog.
Det första torra Nebbiolovinet kom till på initiativ av greve Camillo Benso di Cavour (1810–1861) på vingodset Grinzane utanför Alba. Han är annars mest känd som den politiker som gick i spetsen för det italienska rikets enande.
Omkring 1850 gav Benso di Cavour och hans granne markisinnan Guiletta Faletti den franske vinmakaren Louis Oudart i uppdrag att utveckla ett torrt rött vin av hög klass. Resultatet blev lyckat och tack vare grevens goda kontakter med adeln och furstendömet Savoyen blev Barolovinet snart en succé. Redan 1896 ansågs det vara Italiens främsta vin.
I dag görs Barolo i två stilar. Den traditionella stilen är tanninrik och inte så fruktig. Den kräver lång lagring innan den kan drickas. Viner i den nya, moderna stilen är fruktigare och mindre rika på tanniner och kan därmed drickas tidigare.
Unga vinstockar används i Barolo och Barbaresco till framställning av Nebbiolo d’Alba eller Nebbiolo Langhe, enklare viner som är konsumtionsfärdiga året efter att druvorna skördats.
Nebbiolo odlas uteslutande på sydsluttningar eftersom den annars inte skulle mogna. Klara dagar syns snötäckta alper på håll från vinodlingarna och området är förhållandevis svalt för att vara i Italien. Vintrarna kan vara stränga och somrarna blir oftast inte så heta som längre söder ut, vilket är perfekt för de relativt små Nebbiolodruvorna.
Totalt odlas Nebbiolo på lite drygt 5 000 hektar i Piemonte och i Valtellina i grannregionen Lombardiet. Den trivs i princip inte någon annanstans och odlingsförsök i till exempel USA och Uruguay har inte blivit speciellt lyckade.
Nyfiken på Nebbiolo? Följ länken för att läsa om våra produkter.